ja, idag har jag tänkt gnälla på något som igentligen inte alls angår mig! Det är faktiskt så långt från mitt område man kan komma.

 

Men, jag är bra på att gnälla och jag behöver ett break i tentaplugget.

 

Det där med dagis... (Ja jag kommer alltid säga DAGIS och DAGISFRÖKEN)

Dagis tycker jag är ett jättebra påfund, dagmamma gillar jag ännu bättre, der verkar mycket mysigare!

 

Både mamma o pappa kan jobba/plugga om de vill, ja oftast är man ju faktiskt mer eller mindre tvingad till det nuförtiden, för att ha råd att bo och leva osv. Och det är väl av just den anledningen man sätter sitt barn i dagis, eller?

För tillexempel egentid, det måste man väl ändå ha fattat att det kommer bli ont av de första 6-7 åren av ens barns liv?

 

Gång på gång hör jag barn som skolas in för att de ska få syskon, och då tänker jag what the fuck!!!!

 

Och sedan går tankarna vidare på min egen mamma, ja och på min mormor, farmor och ALLA andra kvinnor genom historien som INTE är födda på 80-talet.

 

Min mamma var då hemma själv med oss hela dagarna när vi var små, är hon nån jävla superwoman då eller? Som klarade av att vara hemma med TVÅ barn samtidigt... och höns, grisar, kalkoner, kaniner, katter, hund osv osv...

 

Det är nog en av de allra bästa sakerna med min uppväxt. Vi hade inga pengar, "fattigt o jävligt" tycker nog många, men mamma var HEMMA med oss. Och pappa jobbade oftast 6-15 så han var hemma mycket han med.

 

Jag skiter i om det var mamma eller pappa som var hemma, men hemma var någon iallafall. Och det var jättemysigt. Vi var alltid ute o grejade. Vi bar in ved, fyllde vatten till hönsen, hämtade ägg ur redena, kokade potatis i en stor bykgryta till grisarna, jagade bort kalkonerna ur sandlådan, byggde snökojor, åkte spark, plockade svamp, blåbär, smultron, badade, klippte gräs, satte potatis, hackade upp potatisen, drog upp morötter you name it. Och mamma hade dessutom alltid "maten på bordet" när pappa kom hem. O på eftermiddagarna var vi med pappa, I garaget, klöv ved(Ja inte VI, men vi fick vara med o leka däromkring) vi åkte i den lilla traktorn eller vart han nu var.

Då fick mamma egentid.

 

 

 

 

Som ni säkert märkt får jag inspration till att skriva om jag är irriterad på nått. Så det är väl ett gott tecken att jag inte skriver så ofta :)

 

Men, idag skriver jag alltså igen.

 

Svarar ni när det ringer okända/hemliga nr?

Det sista året har det verkligen exploderat av telefonförsäljare som ringer till mobiltelefonerna. Vilket jag tycker är VÄLDIGT iriterande!! Eller så är det nått jävla mongo som ringer på mina fiskannonser som ligger ute för jämnan. Jag kan inte sitta o passa på den där helvetes telefonen jämt när jag pluggar och står det i annonsen att man skall kontakta via mail eller sms för vidare information då får man väl acceptera det? Det är ju inte direkt så att jag säljer nån, tja inte vet jag, bil eller häst eller så. Det är Guppysar. Det kan man arrangera via mailen. 

 

Därför har jag nu helt slutat att svara när det ringer nr som jag inte känner igen. Ja, faktum är att jag försöker att ha med mig telen så lite som möjligt. Iallafall ha den på ljudlös. När vardagen har ett sånt högt tempo känner jag faktiskt hur oerhört stressande telefonen är och det är så skönt att bara skita i den ibland!

 

För att spinna vidare på det här med annonsering då: När jag läser en annons där det till exempel står "OBS! Inga fiskar skickas med post/bussgods", eller "fiskarna finns att hämta utanför ytterby men leverans till göteborg kan ordnas" Så inte FAN mailar jag o frågar om de jävla fiskarna kan skickas! Jag frågar inte heller vart fiskarna finns att hämta... LÄSER folk inte annonserna de svarar på? Jag kan lixom inte vara mer tydlig i min annonsering tycker jag, men tydligen går saker och ting inte fram som de ska ändå till folk.

 

I helgen har jag tagit tag i mitt mellanakvarium. Det har stått och förfallit ganska länge nu och både guppys o mollys har fått härja fritt. Det liknade mer en djungel än ett akvarium!