Dagen har spenderats jävligt slappt, jag är ju på semester ;) 

Jag har mest pysslat och kollat på TV. 

I år har alla helgons dag en ny innebörd även för mig.Trots att jag aldrig hann träffa den lille kämpen tillbringar han mycket tid i mina tankar.

 

Alltså, egentligen gillar jag nog vintern. Det finns få tillfällen under året som gör mig så sprallig som första frosten. För att inte tala om första snön!

Men då ska det vara vinter också. Inte osm det är här nere med barmark och snålblåst och stenfrusen backe dagarna i ända. 

Enda nackdelen med vintern är de kalla ridhusen..... Förhoppningsvis kan kylan locka tillbaka min kämparglöd vad gäller studierna. Tänk er att få ett inomhusjobb en vacker dag.....aaaaaahhhh!

 

Bara att se solen kändes märkligt när den valde att titta fram lite blygt mellan molnen här nere igår. det har verklige hällregnat oavbrutet i flera veckor, sånär som de sista dagarna när det har varit mulet och storm istället. Idag strålar solen från en molnfri himmel som aldrig förr - härligt!

 

Något som kanske är ännu mera härligt med frosten är att den tar död på älgflugorna! Så snart kanske vi kan våga oss ut med skruttan utanför ridhuset igen utan att hon riskerar att ta död på både sig själv och oss i hennes omgivning. Hon kommer bli så glad <3

 

Idag blir det morgonridning för vår del, det händer inte ofta för i eftermiddag styr jag kosan hem till skogarna igen. 

Upplägget funkade prima! 

Dock vet jag ju faktiskt inte om det hade med det lugnande att göra eller om det berodde på att tanden som VAR inflammerad har varit borta sedan en vecka och vävnaden där hade lugnat ner sig. 

Jag hade även boostat upp med en ipren och 2 alvedon som extrahjälp. Ipren har jag knaprat flitigt den senaste veckan, inte för att det gjort ont utan för att det är antiinflammatoriskt. Vid inflammation bildas ju prostaglandiner som även dom bidrar till en ökad sensitisering av nerverna. Inflamationen sänker alltså inte bara pH't i vävnaden (vilket ju försvårar för bedövningsmedlet att verka korrekt).

 

De vanligaste misslyckandena vid bedövning av underkäken verkar vara:

* Annorlunda anatomi - nerverna går helt enkelt på lite olika ställen, samt kan ha olika förgreningar. Det är inte ovanligt att det varierar ganska kraftigt från individ till individ.

* Påågående inflammation

* Ångest/oro som skapar stress och ökad känslighet.

 

I alla fall var det det mesigaste preparatet ever! Kände INGEN skillnad, förutom en svag salongsberusning. Fast det är klart - det ska ju främst vara ångest och orosdämpande och känner man varken ångest eller oro så kanske det inte blir så stor skillnad!

 

Efter ca 20-30 min började man känna sig lite småfull. Lite yr sådär när man skulle böja sig ner o ta på sig skorna osv. Lätt i huvudet. Sen blev jag lite mer "pratglad" eller vad man ska säga. Jag drar mig ju ofta för att fråga saker, men idag såg jag till att fråga vad de gjorde och varför osv. Jag tycker ju sånt där är sjukt faschinerande, vilka preparat de använder o varför, vilka metoder osv. Sånt drar jag mig lite för att fråga i vanliga fall, vill ju inte störa osv. Så de berättade allt de gjorde idag. Det hjälper verkligen mig att släppa lite på kontrollbehovet i allafall, när jag VET vad de gör! Sen är ju allt som har med medicin att göra sjukt spännande! 

 

Hålet i tanden i underkäken (som det INTE gick att borra i sist) lagades och sen var det en tand i överkäken också som skulle lagas. Den bedövningen satte sig upp till underkanten av vänsterögat så det gick inte att blinka. Fick be om ett plåster så jag kunde tejpa igen det istället ;)

 

Undersökningen var över på ca 40 min idag, istället för 90 minuter som sist. Jag var salongsberusad i ca 2 timmar totalt. Nu - närmre tre timmar efter känner jag mig som vanligt igen. 

 

Jag HADE alltså kunnat jobba idag utan problem, men det visste jag ju inte innan..... och så ska man helst inte köra bil inom 12 timmar.

 

 

This was my kind of boose - synd bara att det är narkotikaklassat... 

Gissningsvis har jag ju en enzymdefekt som gör att min kropp inte kan bryta ner alkohol - därav de ständiga förgiftningssymptomen som uppstår varje gång jag försöker mig på ett glas vin eller liknande. 

Eftersom dessa bensodiasepiner har ungefär samma målreceptor ger de ju ungefär sammma effekt, men utan mina förgiftningssymptom som alkoholen bidrar till!

 

 

Näata besök som går av stapeln i slutet på nästa månad kommer bli början på en rotfyllning. Denna tanden har värkt ett bra tag, så den är garanterat inflammerad. Dock är den i överkäken som är mycket lättare att bedöva. Pros and cons hela tiden!!! Jag valde ändå att ta lugnande innan efter som det var väldigt smidigt, samt gardera med ipren + alvedon även då. Då BORDE det gå vägen med den också!

 

 

Nu ska jag slappa ett par timmar med lite akvariepyssel osv. Käka lite. Hoppas på att man INTE blir "bakfull" och sedan åka o rida ikväll! Var på instruktörstrännig igår och inspirationen flödar.

 

Imorn blir det jobb igen - lurviga ponnys står på schemat. De ska få bli lite sportigare ;)

Har forskat lite på det där med lokalbedövning, samt vilket samband som finns mellan lokalbedövning och lugnande mediciner. Nu har jag benat ut detta!! Eftersom jag precis tentat av detta med nervsystemet låg det mycket bra i tiden :)

 

AKTIONSPOTENTIAL - informationen transporteras upp till hjärnan

När en nervcell innerveras uppstår en aktionspotential som för signalen vidare upp till hjärnan, och om signalen inte kommer fram till hjärnan upplever vi ingen smärta! Därför känner vi (oftast) ingen smärta eftersom tandläkaren blokerar nerven som signalen färdas igenom. 

 

För att en aktionspotential ska uppstå i en nervcell krävs det en så pass stor depolarisering av nervcellens membran att ett visst tröskelvärde uppnås. Tröskelvärdet brukar vara ca -50 millivolt. Är stimulit inte tillräckligt starkt (dvs blir inte nervcellens membran så pass depolariserat att värdet når upp till -50 millivolt eller mer) kommer ingen aktionspotential att uppstå, och ingen information om tex smärta sänds iväg!

 

Ivanliga fall är insidan på nervcellen mer negativ än utsidan. Skillnaden på insidan vs utsidan är ca -65millivolt, vilket är de flesta nervcellernas vilomembranpotential. 

Den negativa insidan har en gång skapats genom att positiva joner pumpats ut ur cellen. Kvar inne i cellen lämnar dessa ett överskott på negativa joner. 

När nervcellen utsätts för stimuli som är så pass starkt att tröskelvärdet uppnås kommer smänningskänsliga jonkanaler i nervcelens membran att öppnas. När dessa jonkanaler öppnas kommer Natriumjoner att flöda in i cellen. Eftersom natrium är en posotiv jon kommer nervcellens insida bli mindre negativ. Ju mer natrium som flödar in desto fler jonkanaler öppnas osv osv. När membranpotentialen når ca + 40 millivolt (vilket är jämviktspotentialen för natrium) kommer alla jonkanalerna att inaktiveras. Inga fler natriumjoner kan ta sig in i cellen. Istället aktiveras andra jonkanaler som gör att Kaliumjoner kan ta sig ut ur den positiva insidan i nervcellen. Kalium är också en positivt laddad jon, i och med detta kommer nervcellens insida bli mindre och mindre positiv igen. Tillslut är membranpotentialen tillbaka nere på -65 millivolt igen. 

 

 

BEDÖVNINGSMEDLETS EFFEKT PÅ AKTIONSPOTENTIALEN

Bedövningsledlet inaktiverar nervcellernas Natriumkanaler. Även om nervcellen blir stimulerad kommer inga jonkanaler aktiveras och inga Natriumjoner kommer att flöda in i cellen - alltså uppstår vanligtvis ingen aktionspotential och signalen om smärta kommer inte att nå fram till hjärnan. 

I inflammerad vävnad är pH lägre än vanligt pga kroppens egna immunförsvar som är extra aktivt just där. Bedövningsmedlen fungerar inte alls lika bra i en surare miljö och därför kan det vara svårt att uppnå full bedövning i inflammerad vävnad. 

 

 

KROPPENS EGNA SÄTT ATT BLI MINDRE KÄNSLIG

Kroppen kan själv reglera känsligheten med hjälp av neurotransmittorn GABA, som frisätts mellan nervceller . GABA molekyler påverkar nervcellerna så att deras tröskelvärde blir svårare att uppnå, de leder alltså till att det krävs MER/STÖRRE stimuli för att en aktionspotential ska uppstå och att vi ska uppleva smärta osv. 

 

GABA-molekyler binder till en specifik receptor på nervcellen, som inte bara är ett bindningsställe för GABA-molekylen utan också en jonkanal. GABA-receptorn är en jonkanal som släpper igenom Kloridjoner, som är en negativt laddad jon. När kloridjoner flödar in i nervcellen kommer nervcellens insida att nli MER negativ än vad den redan är, exv-80/90 millivolt. På så vis kommer det krävas MER stimulering för att nå upp till tröskelvärdet, det krävs ju MER depolarisering för att få membranpotentialen från -90millivolt till - 50 millivolt än vad det gör att få den från -65millivolt till -50millivolt.

 

LUGNANDE LÄKEMEDELS EFFEKT PÅ NERVCELLER

Det lugnande medlet Midosalam tillhör läkemedelsgruppen bensodiazepiner. Bensodiazepiner binder til kroppens egna GABA-receptorer. De binder inte till samma ställe som GABA-molekylen själv, utan till ett annat ställe på receptorn. När en bensodiazepin binder till GABA-receptorn kommer receptorn i sin tur att binda starkare till kroppens egna GABA-molekyler. På så vis kommer nervcellerna att släppa in negativa kloridjoner och de kommer alltså att bli mindre känsliga!!

 

Det finns GABA-receptorer som är immuna mot bensodiazepiner. Dessa reagerar på etanol (alkohol) istället för GABA. Vilken uppsättning av GABA reseptorer man har är genetiskt. Eftersom jag är väldigt lättpåverkad av alkohol kan jag ge mig fan på att jag har många GABA-receptorer som svarar på alkohol men som är immuna mot bensodiazepiner.... Det spörs att se på måndag  :)

 

 

 

 

 

Jo men visst vet ni. Var ju hos tandläkarn för nån månad sedan och som jag anat var det en hel del som skulle göras. De lovade dyrt och heligt att givetvis kommer bedövningen ta denna gången (vilket den inte gjorde när den första tanden som förstörts av degerfors folktandvård skulle dras ut 2005).

 

Så i måndags åkte jag till tandläkarn med gott mod. Jag har (eller hadde rättare sagt) inga problem med att gå till tandläkarn. Eftersom jag har ganska dålig tandkvaité har jag lagat hål åtskiliga gånger under min uppväxt utan probem. Visst är det inte speciellt skönt att få bedövning, men efter det känner man ju inget! Förutom sist då, 2005 då bedövningen inte tog.... Men det är ju ett tag sedan och de otrevliga minnena har bleknat. Och dessutom garanterade ju denna tandläkarn att bedövningen skulle ta!!! 

 

Lägger mig i stolen, de sticker och tunga o läpp försvinner. De börjar borra och AAAAJJJ! Jag skojar INTE va ond det gjorde! Fick åtskilliga sprutor men inget hjälpte. Maxdos över allt!!

Till slut var halva gommen, svalget, tungan och kinden helt borta och det gick knappt att svälja - mycket obehagligt och stressande när man ligger på rygg. Det rann lixom i vrångstrupen stup i kvarten. 

 

Tror ni bedövningen hjälpte? Neej då. Det enda som hände var att jag inte kunde prata längre. Otroligt svårt att göra sig förstådd utan gomm, svalg, tunga och läpp kan jag lova. Även detta var sjukt stressande faktiskt!

Då säger tandläkarn att det nog funkar om vi bedövar direkt in i pulpan i tanden. Visst, gör vad som helst tänkte jag, men hur fan ska ni komma in dit då?? 

Jo, de borrade sig in. Trots att bedövningen inte tog. Under denna procedur hör hag tandhygienisten utbrista "oj, nu är hon arg" så ögonbrynen och deras förmåga att uttrycka sig var det då inget fel på iallafall.....

 

När de väl kunde trycka nålen direkt in i tandens innre slutade den faktiskt att göra ont och den kunde dras ut. Ingen jättekul upplevelse i sig, men ack så befriande när man äntligen inte längre känner något!! 

Så skulle tanden brevid lagas också. Borren kör en gång - ingen känsel. jag ligger på helspänn och väntar på nästa. Sen kör den en gång till - känns fortfarande inget. FAAAAN VA SKÖÖÖNT!!!!! Jag slappnar av och tänkar att nu äntligen kommer det gå vägen, jag kommer få det här gjort idag trots allt. Nästa kör med borren kommer känseln tillbaka..... och DÄR satte jag stopp för dagen! 

 

Nästa gång ska jag få lugnande innan, trots att jag varken var rädd eller stressad. Tydligen kan även kontrollbehov påverka hur bedövningen verkar och är man lite "borta" kan man ju inte tänka på och analysera allt. De frågade om jag har kontrollbehov (eeeh, ja det är väl ett ganska milt uttryck). Även inflammation kan göra att bedövningen inte tar som den ska. 

Mer info än så fick jag ju såklart inte....

 

Så nu ska här forskas!! Det är väl själva fan att man alltid ska få göra allt själv när man vill veta någonting. Att man alltd måste kunna allt!! Det är en jävla tur att man inte är sjuk!! Eller är det bara vi med maniskt kontrollbehov som känner såhär?? (eller var säger du Sanna ;) )

Så, trots studieuppehåll sitter jag åter igen på vår kära "pubmed" (databas med medicinska articklar) och lusläser articklar och studier om diverse ansestesier osv. Och tro det eller ej, men jag börjar bli lite klokare rårande bedövningen i alla fall. Det hjäper att det är just nervsignalering jag tentade för knappt 2 veckor sedan kan jag lova! 

 

Men nu har ett nytt orosmoln blossat upp: Det där med lugnande medel innan bedövning och ingrepp... hjälper det verkligen anestesin att verka bättre fysiologiskt sett, eller gör den mig bara så borta att jag inte kan protestera när det gör ont, och "glömmer" det obehagliga när den sedan släpper??? Det spörs att ta reda på! 

 

____________________________________________________________________________________________

 

 

De får EN chans till på sig - sen kräver jag en remiss till specialisttandvården med narkos. För som de själva sa (efter avslutad behandling) "Det SKA inte göra ont att gå till tandläkarn........"

De kan få prova att göra den här vanliga lagningen på måndag. OM det nu går att få bedövningen att verka.

Med lugnande och sedan bedövning. 

 

Det räcker med 2 utdragna tänder med mycket bristfällig bedövning. En rotfylning utan full bedövning kommer INTE på frågan! Och de lär ha en jävligt bra övertalningsförmåga om de ska få mig att ens prova igen utan narkos!  Å andra sidan kan man ju inte tacka nej till chansen att prova narkotikaklassat preparat under fullt lagliga och förhållandevis säkra omständigheter ;)

 

 

 

Smulor under tangenterna! Irriterande när bokstäver "faller bort" när man skriver, men samtidigt måste man ju faktiskt äta framför datorn ;)

 

Brikar banka ur den så gott det går med jämna mellanrum. Tydligen går det inte att plocka bort tangenterna och göra rent under dom!

Både B-day och X-mas är i upptågange, så vad passar bättre än en liten önskeista?! 

 

Dressyrschabrak, finns på hööks. Finns i tre färger och alla är fina. Blå schsbrak har jag en de redan så det står nog mellan denna sandfärgade och det oivfärgade som också är fint. Har ju sandfärgade braller dock, så det kanske skule passa bättre med olivgrön.... mitt olivgröna set jag redan har är ju nu mera utslitet.

En blick ur hästvardagen:

 

Fredag kväll, klockan närmar sig åtta. Snålblåst och trots de knappa 7 plusgrader  som visas på termometern känns vinden isande. Jag är hungrig (hann inte med nån lunch i vanlig ordning) trött och stelfrusen sedan tidigare. Där står jag ute i en mer eller mindre becksvart grushage och "löslongerar" kolikhäst. Och har gjort de senaste 40 minutrarna. 

 

Sådär 7 timmar innan dess har spenderats i stallet med det där vanliga. Mocka, packa höpåsar, in med hästar osv. 3 av dom timmarna spenderades i ett kallt, rått ridhus. Redan tidigt på eftermiddagen konstaterade jag att beslutet att välja bort långkallingarna i dag var helt fel.

 

 

När jag står där i mörker och snålblåst och längtar hem till godispåsen som väntar på mig lyckas jag trots allt tänka lite positiva tankar:

 

1: Det är inte min häst (men den här är antagligen minst 5 gånger dyrare)

2: Det regnar inte - just nu

3: Hästen i fråga har i allafall pruttat 3 gånger

 

Vad gör man inte för dessa varelser? Trots kvällar som dessa längtar man efter sin egen gård.

Eller kanske tack vare? Dessa magnifika djur som man skulle göra vad som helst för!

 

Vi kan väl snabbt måla upp en vanlig torsdagslunch också, vad gjorde ni på er lunch igår?

Själv tog jag in en hög blöta, hungriga och helt crazybananagalna hästar i ihållande hällregn med 3 älgar som obehagligt nära åskådare. Kan ju knappast påstå att hästarna var direkt förtjusta över att ha älgarna så tätt inpå. Tur de inte gick upp på stallplanen iallafall!

 

 

 

Efter en veckas "bantning" av hästen kan jag konstatera att hon gått UPP i vikt..... Kul!

 

På 8 kg hösilage, ½kg lusernhack och ½kg morötter blir hon alltså tjockare än vad hon var innan. Visserligen har hon vilat må ti on denna veckan, men ändå!! Det är ju mindre mat än vad hon brukar äta som konvalescent! Jisses vilket hö vi fått in, det märks verkligen att det var många soltimmar i somras. Rena norrlandshöt i år ;)

 

 

Stod där o skar upp morötter till Feelia i godan ro. När jag va klar flyttade jag runt på lite grejer som ligger i hyllan med ena handen. När jag lyfter ner den handen lyfter jag samtidigt upp kniven för att sticka in den i fodralet igen o på nått vis touchar kniven lite med handen som är på väg ner. Resultatet var en fint filéad knoge på tummen.

 

 

Kände hur det sved till lite grann, och jag som är van vid slöa knivar både i stallet o i köket tänkte att jag rev mig väl på knivspetsen - kollade mest på rutin och såg att det vart ett "rikdigt djupt" jack (hur djupt det nu kan bli på ovansidan knogen, det sätter ju det hela lite i perspektiv i alla fall...)

 

Eftersom jag inte är riktigt som alla andra utbrister jag ett glatt och förväntansfullt "yeaaah" (tur man spenderar större delen av tiden ensam i stallet) och var givetvis tvungen att börja undersöka o "glipa" med flärpen innan det började göra ont, för det är förjävla fränt med sår o blod alltså!! (med skitiga fingrar of course). Sen gick jag o packa höpåsar men då började det blöda rejält o det blev mest kladdigt och besvärligt istället för kul och spännande. 

 

Fick rota fram plåster men det hjälpte ju inte, så drog ett varv självhäftande bandage runt också så nu är tummen som ny :)

 

 

 

 

Nöter hjärta och cirkulation idag....

 

Alla vet väl att man får högt blodtryck av att vara överviktig, och den mest "självklara" anledningen man tänker på är återförklakning som uppstår vid en kolesterolrik kost. Ju trängre blodkärl desto "trögare" passage blir det ju. 

Men är detta den enda orsaken? Nejdå!

 

Även fettvävnaden i kroppen har blodkärl, den måste ju försörjas med blod precis som alla andra vävnader. I samband med att man lägger på sig skapas alltså mer blodkärl också. 

 

Och nu till den hissnande siffran: En ökning med 1kg fettvävnad innebär ytterligare 650km (alltså 65mil) blodkärl för blodet att transporteras igenom!!!

 

Det är verkligen en siffra som får en att haja till!! Ja menar, ett kg upp eller ner på vågen syns ju knappt och övervikt rör sig ju om bra många fler kilo än så!!!

 

 

För att inte skapa någon hysteri kan jag kan lugna er lite med att sätta det hela i lite bättre proportion:

Om man skulle radda upp alla blodkärl i en kropp skulle "slangen" räcka drygt 2 varv runt jordklotet, så vi har redan mååååååååååånga många mils blodkärl i kroppen. Då är inte 65mil så jättemycket, men ändå!!

 

Sen innehåller/producerar ju fettväv en hel del hormoner som kan ställa till det också. Och lagrar mediciner mm. 

 

och jag är nerbäddad för natten - kan ju inte bli bättre ;)

Youtube ska INTE underskattas när det kommer till att plugga, i princip allt finns att hitta där i form av föreläsningar eller animeringar. Det hjälper mig sjukt mycket att se och lyssna på!

 

Kvällens plugg gäller hjärtat och det är en hel del att friska upp sedan sist!

 

 

Trots den unga timmen är jag trött. Men när det är helg och klockan är så lite gör det inget att man somnar tycker jag. Brukar vakna pigg och utvilad efter några timmar och då kan man vara vaken sent men fortfarande veta att man tar sig upp till jobbet dagen efter. 

Bakade kärleksmums igår (man får va taktiskt första teorin med "nya" elever, närvaron i ungdomsgrupperna har en tendens till att stiga efter att de hört att kompisarna som var där fick fika). 

 

Gjorde botten från ett recept o glasyren från ett annat - och för en gångs skulle blev det massor av glassyr över. 

Så det har jag slevat i mig en hel del av nu, med stans största "skygglappar" på och motivationen "det är faktiskt nästan bara philadelphiaost".....  yeah right och typ 5 dl florsocker!!!

 

Nu blev det allt lite "godismage" i alla fall, tog några slevar för mycket!

 

Men det är så det är i "tentatider" bestämde mig för att skriva en omtenta nu den 10:e så nu är det plugg som gäller fram tills dess. Utöver jobbet då. Jag längtar efter att riiiiida!! Hoppas hon håller sig hel fram tills på torsdag skruttan, det vet man aldrig! 

 

Eller, ah red lite på en av de små istadiga B-ponnyerna igår. Svårt det där för när rutinerade ryttare sitter upp springer han på som fan, med en jävla bjudning. Satt upp min kollega på honom i tisdags kväll och då jobbade han också på som en klocka (haha, vi är lika små hon och jag - passande när man jobbar på ponnyridskola)

Mindre rutinerade ryttare går han inte ett steg med, fast de allra minsta som rider helt utan några krav på honom alls går det också finfint med (oftast).

 

Svårt med dessa små "rävar" Känns helt meningslöst att "rida till" honom för DÅ jobbar han ju på fint - finns lixom inget att rida till egentligen. han går då på tygeln, ökar/minskar tempot, superbra bjudning osv. En riktigt söt liten ponny!

 

Aja, mina 2 varv på honom satt väl i i ungefär 5 minuter, alltid nått för de ledsna ungdommarna som kämpar o kämpar. De får trösta sig med att de senare i livet kan se till baka på tiden med Trollet och inse att det var där och då de började lära sig r i d a, inte bara åka häst!