Vår fina Moonlight har fått en fodervärd och flyttat hemifrån. Ett ställe som vi båda tror (och hoppas) kommer bli perfekt för henne. 

Lugnt litet stall, stora och kuperade hagar (tilloch med enligt  mig, som är uppvuxen utanför göteborgsregionen), lite höns mm att titta på som jag är övertygad om att hon kommer tycka är mycket faschinerande. 

 

Ett fint ställe för Moonlight att skrota runt och filosofera på.

 

En hel del ridning kommer det bli också. Det var ju inte direkt prio ett för oss att hitta någon som vill/kan rida henne, men det är självklat ett stort plus. Det är ju inget FEL på henne, hon förtjänar bara att ta det lite lugnt och ha det bra. Lite mer kravlöst och framförallt bättre "pensionärshästhållning" än vad vi kan erbjuda. Vi står ju på en "träningsanläggning" och kan tyvärr inte erbjuda så värst mycket till strövarliv. precis som alla andra tio tusentals hästägare i göteborgsregionen. 

 

Vad gör man lixom när marken består av 0.5-1m blålera som blir till en enda bottenlös gyttja när det regnar. Leran är så tät att vattnet inte rinner igenom den utan måste rinna undan eller avdunsta för att försvinna. Det hinner med andra ord aldrig torka upp mellan regnskurarna. 

 

Vårt prio ett ligger på att stå med våra hästar i ett stall med BRA ägare. Det ska vara roligt att åka till stallet!

Prio två är att det bör vara så nära som möjligt. 

Ett enormt plus är de gryma ridmöjligheterna till ett faktiskt mycket billigt pris. 

Och det faktum att gymkhanaträningarna bedeivs på anläggningen vintertid och på ridavstånd sommartid är nästan ett måste för oss utan transport!

 

Fick en bild på henne i nya boxen. Coollugn (givetvis) och väldigt nöjd med att boxen inte hade galler utan att hon kan titta ut över kanten åt flera håll. Hon såg redan ut som om hon ägde stället lilla tossan <3 och av blicken att förtälja har hon antagligen lokaliserat vart foderkammaren finns ;)

 

 

 

 

Ibland glömmer man vilken fristad stallet är! Att umgås med hästar kan bota det mesta hos både gammal som ung. För stunden i alla fall. Det ger en något annat att tänka på oavsett om det är att mamma o pappa som ska skiljas, om man själv befinner sig i en separation, att man lider av någon sjukdom eller att man brottas med "demoner" som ingen annan ser. 

 

Stallet och hästarna lindrar det mesta, och jag tror att det är väldigt nyttigt att ha en fristad att komma till även när det känns jobbigt och även om det är jobbig att ta sig dit. För man ser på de som kämpar för att ta sig dit att de oftast lämnar stallet på mycket bättre humör!

 

Jag kan bara gå till mig själv och mina "oväsentliga problem" men som faktiskt är problem för mig. Det finns inet bättre än att komma till stallet, pyssla med hästarna, rida lite osv. Man känner sig alltid på bättre humör när man lämnar stallet, och jag tror och hoppas på att det gäller för andra också. 

 

Att som ridlärare kunna erbjuda en fristad för båda barn, ungdommar, vuxna och äldre är guld värt! Det spelar ingen roll om det är pirrigt i magen för att man ska börja lekis, att man är mitt i puberteten och det känns som att världen rasar samman eller bara känner sig ensam på "ålderns höst". Jag tror att sallet och hästarna hjälper alla att hitta ny energi.

 

Visst, de flesta ser mig som "sträng men rättvis" och det stämmer nog. Jag bangar inte för lite hårt arbete för jag vill ge mina elever den allra bästa grunden. Att sitta av tiden genom att stå i ett hörn och låta eleverna rida runt är inte min melodi. Jag VILL så mycket för mina elever, ofta vill jag mer än dom och ibland kan det bli tokigt. Men oftast blir det bra. När de saknar på tro på sig själva gäller det att peppa dom till att kämpa lite extra istället för att ge upp och vips så tycker de allt känns busenkelt och de lämnar ridhuset med ett leende på läpparna. Sådana dagar är bra dagar. En sådan dag var det på jobbet idag!

 

Ridningen handlar om så mycket mer än bara ridning. Det handlar om att skapa sig en positiv och korrekt självuppfattning och att våga tro på sig själv. Man lär känna sig själv och sina "gränser" och sen kan man tänja på dom mer eller mindre. 

 

Det ska gå bra när man rider och det är min uppgift att guida och peppa eleverna till ett optimalt resultat, där de kan känna sig duktiga och stolta över sig själva. Där de kan känna att de faktiskt kan. Oavsett om det handlar om att rida de där perfekta skolorna eller "bara" att våga släppa sadeln i traven. Det finns inga erövringar som är mindre än någon annan - men rädsla är större än de flesta!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

...Mina 5-9 besökare!!

Förhoppningsvis är ni bättre medmänniskor än jag och har koll på polotiken. Nu behöver jag hjälp med vad jag ska rösta på i valet - jag kan erkänna att jag har absolut noll koll och har inte ens försökt sätta mig in i ämnet i år än. 

 

Detta är i allafall de frågor som jag tycker är extra viktiga.

 

# Skjut en jävla massa vargar!

 

# Kvinnor (och andra) ska INTE kvoteras in i styrelser mm, varje person ska (bör iallafall) få sin post utifrån kunskap, färdighet, lämplighet och tidigare meriter.

 

# Höj skatterna för de som tjänar mycket i lön - ta från de rika och ge till de fattiga!

 

# Skapa en mer USA-lik approach när det kommer till invandring, uppehållstillstånd osv. 

 

# Alla kvinnor ska givetvis få göra abort och bestämma över det helt själva.

 

# Gör det attraktivt för lärare och läkare att arbeta i kommunala skolor och inom landstinget så de vill jobba där. Bromsa upp privatiseringen av skolor och sjukhus - här vill jag INTE att vi ska bli som USA.

 

# Förbjud tiggeri på allmäna platser -  Nej, jag vill INTE ge pengar till de som sitter o dricker bubbelvatten på flaska o slösurfar på sin I-phone (jag betalar trots allt nästan 300kr/mån för min tele av annan modell med typ minsta möjliga surf o allt och det är ändå MYCKET pengar). Hade de svultit på riktigt hade de nog köpt nått mer mättande för pengarna än bubbelvatten... Gör som Timpa i stället, bjud en uteliggare på ett mål mat och en stunds sällskap på donken! 

 

# Skapa bättre förutsättningar för de äldre. Bättre mat, personal som inte stjäl, personal som orkar lyssna och bry sig osv.

 

# Skapa en levande ladsbyggd genom att exv. minska bensinkostnader för de som bor där/underlätta uppehället i stället för att försvåra med nedskärningar osv. Det är skillnad på att köra monsterbil för att man MÅSTE och att göra det tros att de bor i stan och aldrig åker utanför stadsgränserna...

 

# Avskaffa det där jävla ordet HEN, jag blir vansinnig! Titta mellan benen, vad har du där?? Gillar du inte vad du ser så går det faktiskt att "byta" i dagens samhälle. Eller bättre upp, för att bli SÄKER - gör en DNA screening, har du XX eller XY? Där har du svaret. Sen skiter jag fullständigt i vad du klär dig som eller vem du blir kär i. 

 

# Jag blir vansinnigt irrriterad på all den dubbelmoral som cirkulerar inför valet. Tilläggas ska väl att trots min uppväxt (landsbyggd som var väldigt snäv när det gällde kultur om man säger så) har jag DEFINITIVT INTE något till övers för svenskarnas parti, och jag vet inte heller om de faktiskt borde få sprida sitt budskap - men så är lagen. 

 

# Jag skiter i hur människor ser ut, hur de klär sig, vilket kön de anses ha, osv osv men de ska för fan uppföra sig!! Man kan inte gå bananas över nån jävla saga om nån jävla profet (eller jesus heller för den delen).

Jag vill ha tillbaka pepparkakorna i luciatågen utan att få stämpeln rasist! 

 

Och FYY: jag blir preciiiis lika irriterad på "svenskar" (eller tex "norrmän" om de skulle komma hit) som "bete sig illa", trots att de är "blonda och blåögda" för DET SPELAR INGEN ROLL, det är inte DET som är problemet!!

 

 

Så, vilket parti stämmer över ens med detta?

 

 

 

Att tiden alltid ska rusa iväg när man bestämt sig för att hinna med något...

I morse var jag in en sväng till studievägldaren, stannade på ikea på vägen hem och köpte lite småfix - för idag skulle det STORSTÄDAS!!

 

Kom hem, målade en hylla men sen somna jag på soffan.... Nu har jag städat litegrann och klockan har redan hunnit bli fem!! 

 

 

 

 

Dax att köra vidare. I moggon ska jag på ett seminarie på förmiddan så jag måste hinna med och duscha av mig lite hästlukt också. Efter seminariet hade jag tänkt börja repetera lite på Kemi kursen som börjar på måndag. Och rida! Idag får kusen vila. Tim har ridit det mesta den sista tiden, är nog en vecka sedan sist som jag red (när vi hoppade studs i 5½ an ;) )

Enligt rapporteringarna har hon varit mycket pigg och frammåt i arbetet det sista. "Mycket" egen motor och inte alls sådär framtung i galoppen. Kanske de ska få hoppa lite i morgon igen, misstänker att hindren kommer stå kvar från kvällens hoppträningar så det skulle ju passa perfekt!

 

 

 

 

Så har även mitt andra jobb haft terminsstart. 

En hel del nya elever, men också några gamla. Farligt att vara borta några år, ens små minitjejer och killar har plötsligt blivit stora och kan både det ena och det andra! Som att leda ner den "farliga" ponnyn till ridhuset till exempel, de såg lite förnärmande ut när jag frågade om de behövde hjälp ;) Vad de utvecklas snabbt ändå!! 

 

Så ska jag passa på att ge mig själv lite cred när jag ändå håller på. Vilken skillnad det gör på eleverna om man har vart en "pain in the ass" med smådetaljer redan från början. Mitt motto är att man inte ska vara arbetsskygg som instruktör! Varför skulle man vilja stjälpa en eventuellt ny stjärna genom att stå och vara lat i hörnet när man kan bidra med det man själv har att bidra med redan från början lixom, det har jag aldrig fattat! 

Visst, chansen är relativt liten att elevernas hästintrese över huvud taget överlever tonåren, men det finns inget värre än när man har inlärda fel som ska tränas bort. Ett inlärt fel tar sååååå många gånger längre tid att träna bort än vad det gör att lära in en helt ny uppgift! Och ofta blir något annat i sitsen lidande på köpet. 

Och eleven tycker oftast det är fruktansvärt tråkigt att träna på något den "redan kan".

 

Sen kan ju givetvis inte allt nötas in från början heller, men de måste ju få ett hum om vad som är acceptabelt och inte. 

 

Det var mysigt att se alla hästarna igen, även om min gamle farbror inte finns kvar längre <3

 

 

 

Senaste forskningen på bland annat glukosamin sammanfattas i en artickel på hippson:

http://www.hippson.se/artikelarkivet/forskning/fortsatta-tveksamheter-kring-effekten-av-populara.htm

Jag har inte orkat läsa igenom articklarna själv än utan väljer att tro på vad som återberättas i den länkade artickeln istället. Enligt denna så är detkontrollgruppen som visat på mindre stelhet, alltså de hästar som inte fått något tillskott. Tänk vad lite rörelse och aktivitet kan göra!

 

Kanske vi får ett hål mindre att kasta bort pengar i inom ridsporten? Nä tror inte det! 

 

Det spelar ingen roll hur många gånger hornen sågas av, är du djävulens avkomma växer de ut igen!!

 

Efter 2 dygn sängliggandes och ett samtal med bästa fastgubben in the whole wide world så är jag på benen igen. Dessutom finns det inget som tröstar så gott som en riktig sockerinpregnering! Har levt på bullar godis och cola de senaste dygnen och bara vistats utomhus sådär en timma om dagen - i stallet såklart!

 

This is MY fight and MY dreams!! Jag har bevisat förut att ensam kan vara stark, den här gången är vi två och förhoppningsvis ännu starkare. 

 

Och vi vet ju alla ändå vad dom säger om "för många kockar".... kanske två is enough!

Idag fick min köttbulle hoppa med husse, och oh boy vad lycklig hon blev <3 Min lilla pärla! På långsidan travade de in på ett kryss med 7,5 meter fram till ett räcke, sedan snett igenom på en oxer. Räcket var nog bortåt 1.10-1.15 och oxern på drygt 1m.

 

Feelia går som bäst när man sätter sig ner i anridningen och rider på fram till hindret, känns lite bakvänt, men det är så hon är skolad och det är så hon kommer bra till hindren. Det tillsammans med orutinerade ryttare och svaga rumpmuskler så blir det "enklast" att fortsätta på det spåret som hon känner igen sig med och känner sig bekväm i, istället för att inte hoppa alls. Det är ju lixom hon som får "sköta jobbet" när vi hoppar.

 

Givetvis glömde jag filma som vanligt!

 

 

Ju högre man siktar destå längre blir fallet, eller hur?

 

Och vissa smällar MÅSTE man vara villig att riskera, eller hur?

 

 

 

 

Jjisses. 

 

Jobbat min andra dag på bring idag. Kollegorna är jättetrevliga allihop, störst eloge går till de två unga killarna som istället för att lära upp som de själva blev upplärda lär upp som de själva hadde velat bli upplärda. Det är en mycket god egenskap hos en kollega/medmänniska anser jag!! Att istället för att "hämnas" på nästa likt en ond cirkel som i högstadiets maktskillnader istället kunna tänka ett steg längre. De är tålmodiga, pedagogiska och ännu mera tålmodiga. 

 

 

Dag ett var helt ok. Packade upp brev i det oändliga, sen åkte jag ut på en liten cykelrunda tillsammans med en av kollegorna. Det var mycket hyreshus vilket passar mig perfekt, då får man vila baken ofta ;) Dagens runda var enbart villor och radhus..... Att vara 150 cm lång och ha oproportionerligt korta ben är (hör och häpna) INTE en fördel när det kommer till att cykla långa sträckor på en alldelless för stor cykel med tung last. Eftersom jag måste sträcka mig bara efter tramporna finns det dessutom ingen chans i världen att jag ska kunna stanna till o bara sätta ner ena foten vid varje postlåda. nej då, det blir stanna, ner med bägge fötterna, i med posten i brevlådan (Och exakt HUR svårt kan det vara att se till o ha ett husnummer på huset ELLER postlådan, jag begär inte båda delarna, men fan det ena eller det andra!), hoppa igång o så upp på sadeln igen. 

Eftersom cykeln antagligen är gjord för att vara så stadig som möjligt går det lixom knappt att stå o trampa heller, man får typ händerna bakom magen då och ingen styrka i det man gör. 

 

Dagens tur har resulterat i en begynnande benhinneinflammation (känns det som i alla fall), och då delade jag sådär 1/3 av alla brev som delades ut på vår runda. 

 

Och än så länge har jag bara kört med knappt halva lasten....

 

Efter dagens jobb 7-15 bar det av till mitt vanliga jobb 16-20. Entusiastiska och ambitiösa elever de där fredagseleverna. Det finns inet bättre än att ha elever som suger åt sig som svampar!! Mitt uppe i flowet känner man inte riktigt hur trött man är, men i bilen hem.... värkande ben och ett huvud totalt urblåst av postnummer, namn, adresser hur man gör ditten och datten. 

Satt där o drömde om den stoooora godispåsen och coca colan som jag skulle belöna mig med för de 90 kronorna jag sparat på kontot när bränslelampan tänds. AAARRRGHHHH, hela min värld vänds uppochner! Tankade 6 liter för att inte riskera ett stopp, det är ju trots allt en diesel. Efter jag tankat lyckades jag skramla fram 40 kr i bilen/plånkan så med darrande hand åkte jag till hemmakväll och plockade ihop en liten påse godis i alla fall!!

 

På parkeringen var bilen trögstartad. hm det är den ju aldrig annars! På vägen hem lät den lite knackigt, märkligt, den var ju inne på service förra måndagen!

 

Väl hemma på parkeringen när jag stängt av slår det mig - jag har tankat i bensin..........

Som tur var starta den igen så Timpa åkte och tankade upp den med diesel. Nu hoppas vi på att det blandar ut sig ok, alternativt att vi aldrig mer kör bränslenivån så låg att den riskerar suga upp bensinen. Dieseln är ju tyngre så det är nog ganska lugnt. 

 

Så, detta är vad jag lärt mig de 2 första dagarna:

 

Negativa insikter

1: Jag ser ganska dåligt och behöver antagligen gasögon

2: Cyklarna var som jag misstänkte alldeless för stora 

3: "Jättegammal" innebär sådär 27 i mina kollegors ögon, jag har alltså passerat jättegammal...

4: Man är inga 20 år längre, jag platsar alltså in ganska bra i facken jättegammal! 

5: Bensin i dieselbil fungerar inte

 

Positiva insikter

1: Min "själ" HAR ett pris

2: Jag ÄLSKAR mitt riktiga jobb och det är INTE ALLS dåligt betalt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

3: En urbränd hjärna förtjänar inte en utbränd kropp på köpet, man kanske bör vara rädd om det man har?!

 

 

Jag har inget emot att jobba ute i regn och rusk, eller jobba hårt heller för den delen, men det krävs sjysta förutsättningar!!

Ja, nu går sommaren mot sitt slut. Första fredan o söndan på jobb nr ett har gått smärtfritt. Glada ponnys och glada barn ger en glad ridlärare! 

Sedan bar det av till mamma o pappa en "sista" gång innan hösten börjar på allvar. I morgon bär det av hem till götet igen och på torsdag börjar jag på mitt nya jobb. 2 veckors heltidsinskolning kunde jag bara inte tacka nej till! Dock går sista tentan upp i rök... men men - can't afford being picky!! 

 

Nästa vecka börjar ridskola nr 2 också. Det återstår att se om det blir onsdagar och lördagar  eller bara lördagar.

 

Det känns skönt med höst, jag känner mig redo för den. Det har varit en bra sommar trots på tok för lite ridning!!

 

Efter att mer eller mindre blivit tvingad av min käre sambo, som alltid ställer upp i vått och torrt, som alltid har en massa bra, peppande och tröstande saker att säga och som alltid hjälper till har jag i veckan fattat beslutet att gå ner i tid. Att varva ner lite året som kommer. Jobb och omtentor är vad som står på schemat.

 

Som det ser ut just nu är det jobb fredag lördag och söndag som gäller. totalt 15 timmar. Och förhoppningsvis onsdagar med. Då kommer jag nästan upp i halvtid, vilket bör ge ca 11000 innan skatt. 

 

Idag var jag dessutom på arbetsintervju, på bring citymail! Verkar vara ett jobb som skulle passa mig bra. vet på måndag om jag får det eller inte. Dock är det bara extra vid behov som jag blir inringd. Väldigt mysigt ställe med otroligt go platschef. En tjej i min ålder som var väldigt lätt att prata med. 

 

 

Enda MEN som jag kan se är att jag knorrade lite om cyklarna.... en "stor" cykel är oftast lite i största laget för mig att cykla på. Nu är det ju landsbyggdskontor så det är mest bilkörning, men cykelturer förekommer ju också.

 

Grejen är den att det snabbt blir mycket "kantareller i murveldjuret" så att säga när jag måste cykla på en lite för stor cykel. Det blir ju så mycket gnid då lixom. Men det kan man väl inte säga till en vilt främmande människa på en arbetintervju eller...?? Eller till sina manliga kolegor heller för den delen.... "nä ja vill inte cykla idag för då får jag svamp i muttan..." Jisses

 

Aja, jag sa iallafall att jag tvivlade lite på cyklarna. Så vi får väl se vad som händer. De väljer nog en långskånk misstänker jag.

 

I samband med detta och att jag premiärjobbat första kvällen på terminen idag har jag också insett att jag har inte ett så tokigt jobb iallafall. Och jag är nog inte så lågavlönad trots allt. Vårt yrke drar in ca 135kr i timmen + 38kr OB i timmen efter 17:30 och hela söndagarna... + 13 kr i tillägg för varje undervisningstimme!

På citymail börjar man på 100kr i timmen (hade jag inte googlat det innan hade jag tappat hakan när hon sa det). De som jobbar heltid ligger på 17800 innan skatt. Vi ligger på 22270 innan skatt + 5-600 för hästskötarexamen, + 38kr OB + 13kr extra i instruktörstillägg de timmar man undervisar. + 800 för de som läst hipologprogrammet (yes ni hörde rätt, 3 års universitetsstudier ger 800 extra. Innan skatt!! Delvis därför jag aldrig strävat efter att "utbilda mig" i det jag gör).

 

 

Men som sagt, brevbärare verkade som ett jobb som skulle passa mig. Man kommer in och sorterar sin post, packar ner den, äter lunch tillsammans med kollegorna - sedan kör man ut den för sig själv. Lite som att jobba i stall. en del ensamarbete och en del tid med kollegorna!

Aja, vi får se vad det blir. Skulle vara kul att prova på något nytt i alla fall och att jobba lite extra ibland skadar ju inte :)

 

 

 

Yepp, efter första jobbkvällen avklarad bunkrar vi nu upp för tentaplugg.

Att det ska vara så svårt!!!

 

Gårdagens gigantiska meltdown gav en väldigt tydlig insikt i att det inte kommer att bli nått plugg till hösten för min del. Inte ofta jag har 2 meltdowns på samma sommar! Vanligtsvis kommer de varannan sommar...

 

Igår insåg jag att jag kanske inte mår så bra som jag tror. Det började med samma symptom "som vanligt". så länge jag inte gör något annat än o pillar i stallet / i trädgården hemma hos mamma o pappa måg jag prima och är sprudlande av energi. När jag ska försöka ta mig för att åka hem för att plugga tar det tvärstopp, jag blir grinfärdig med tårar som envist bränner i ögogen och den där klumpen i halsen som växer. Trodde först det bara var hemlängtan, men det kan nog finnas mer bakom detta. Utöver detta kommer ensamvargen fram. jag vill bara vara i fred och för mig själv och ha det tyst runtomkring mig. och så har sömnproblem kommit tillbaka igen, precis som innan meltdownen i vårvintras (som förövrigt ledde till att jag kuggade på den tentan som nu hindrar mig från att få nytt CSN... hade ingen aning om att man kunde sjukskriva sig från studier för att slippa just detta, det är ju inget jobb anser jag!!) kan inte sova på kvällarna, men är fortfarande pigg/uppe i varv när jag vaknar 5-6 timmar senare. Vilket kanske är normalt för många andra men allt under 8 timmar mer än en natt i rad brukar i vanliga fall få mig att känna mig sjuk. Jag hade nästan glömt bort hur det ser ut när klockan visar 02.... de gånger jag brukar vara uppe vid den tiden sitter jag ju alltid här nere och pluggar.... 

 

Ett lockande alternativ är att gå tillbaka till mitt förra jobb som jag fått erbjudande om och faktiskt saknar (kommer ångra mig bittert i mitten på januari att jag sagt detta i vanlig ordning och bortåt mars kommer jag lova mig själv, som så många gånger förut, att ALDRIG ställa mig i ridhuset en vinter till). Det var ju det här med att byta karriär ja ;)

 

Dessa undervisningstimmar, ihop med de jag redan har skulle tekniskt sett göra att vi klarar oss. Omjag räknat rätt på den nya lönetabellen!! Men vi skulle ha det knapert. Som vanligt, givetvis.  

 

Dock skulle det betyda att jag får en ärlig chans att vila upp mig. Och jag kommer få tid över till min prinssesa, som faktiskt börjar på att bli lite till åren! Jag kommer även kunna avlasta Tim i stallet och här hemma när det behövs. Och kanske finnas tillgänglig som en partner sig bör ibland. 

 

MEN: Chansen att köpa eller ens hålla en ny ponny är då minimal, och jag är inte så säker på att jag vill ha det på mitt samvete... 

 

Skulle jag få ett heltidsjobb skulle det rulla in pengar. Vi skulle gott kunna se oss om efter en ny kuse och lämna ut Moonlight på foder. Jag skulle kunna betala av mitt banklån, eller köpa en transport! 

 

Dock skulle jag jobba 8 timmar om dagen söndag till torsdag. Fredagen skulle snabbt komma upp i 12-13 timmar. Frågan är om min hälsa fixar över 50 timmars arbete i veckan, med restider, häst och matlagning utöver det... det tvivlar jag på. Men jag skäms över att folk ska komma och tycka att jag är lat. Lat, egoistisk och elak!!! Ska jag tacka nej till en heltidstjänst och kanske beröva sambon en egen häst det närmsta året bara för att jag vill gå hemma o ha det gött?? 

 

Problemet är att jag inte känner mina marginaler längre. har ingen aning om ifall det går att köra på ett år till, eller två. Kanske tre? En heltidstjänst kanske skulle innebära "det sista jag gör" för en lång tid frammåt och då tar det ännu längre tid innan vi har någon gård. För om en av oss är ett utförsäkrat "kolli" blir det definitivt inga bolån!

 

Eller så är det helt enkelt bara latmasken som protesterar. Det är ju vad alla kommer tro iallafall. Och vad jag anser om folk som "bränt ut sig". Kanske dax att leta fram sympatin och ändra åsikt?

 

Som vanligt förstorar jag ju givetvis upp problem som ännu inte finns, jag har ju faktiskt inte blivit erbjuden någon heltidstjänst än. Och det är bara o inse, ska man änställa en sån awesome medarbetare som mig gäller det att vara "först till kvarn" ;)

 

 

 

 

 

 

 

Ja, egentligen har jag väl inte rätt att klaga men nu är jag sååååå trött på att inte veta hur min framtid kommer att se ut i höst!! 

 

Jag vet ingen ting längre (förutom de väsentliga bitarna i livet då: Feelia o Timpa)!!

 

Fortfarande ligger prio ett på att fixa bägge tentorna nu i augusti, även om jag är tveksam till om jag kommer att klara den svåra. Men, OM jag nu klarar den då vill jag ju såklart försöka hanka mig runt ett år till på apotekarprogrammet. Eller nej, just nu vill jag läsa till biomedicinsk analytiker istället men jag måste ju ändå klara den tentan och ytterligare en innan jag får rätt till CSN igen... 

 

Det som ÄR bestämt sedan i våras är att jag ska jobba även på fredagkvällarna (och som vanligt på söndagarna). Det ger sammanlagt 11-12 timmar i veckan, och det är all inkomst jag har nu till hösten åtminstonne fram till november - ohållbart alltså. 

 

Jag har hittat det perfekta jobbet att komplettera detta med OM jag inte ska fortsätta plugga, det är som labassistent på ett kemiföretag i stenungsund där man testar kvalitén på bla färg mm till båtar. Fördelen med det är att det är nära, det är 2 skift (har jag aldrig prövart förut), det ger laboerfarenhet och de kräver endast gymnasiekompetens - allt över det ses som ytterligare meriter och jag har ju faktiskit läst en hel del kemi utöver det och labat en hel del också (är nästan orolig över att de ska se mig som "överkvalificerad", de kanske tror att jag tröttnar istället. Men det är sådana arbeten jag trivs med- mocka skit och packa höpåsar - det finns inget bättre). På pappret bör jag alltså åtminstonne ha en chans att få det. Det hade varit jättekul att få prova på något nytt!! Sista ansökningsdag var i måndags och jag väntar som på nålar nu. Men med semestertider och allt går det ju såklart sjuukt långsamt. 

Enda nackdelen med detta jobbet är att jag inte vet hur länge jag jobbar på fredagarna (andra kemilab som jag sökt jobb på och som gått på 2-skift har aldrig jobbat längre än till 14 på fredagarna så man kan ju alltid hoppas att detsamma gäller här) för har jag lovat att jag ska ha lektionerna på fredagarna så ska jag givetvis ha det också. Mitt ord är faktist mycket värt, och det ska mycket till om jag ska ändra mig även när det gäller småsaker!

Men som sagt, detta ger ju inte något utrymme för studier då jag kommer att jobba nästan 52 timmar i veckan. Men det hade vart gött att tjäna lite pengar!! Även om det säkert är dåligt betalt så blir det ju ändå en heltidslön.

 

Fatta - 2 lågavlönade heltidslöner, vi skulle leva som kungligheter!!!!!!!!! 

 

Hästarna, människorna, naturen, ja jag har saknat det mesta! Där är det dessutom blandade nivåer på grupperna, vuxna och barn, nybörjare och mer rutinerade. Något jag saknat i mitt arbete med de små barnen det senaste året.... det blir lixom lite väl mycket "ståochsittståochsitt".

Att jobba fredag,lördag och söndag skulle lösa ekonomin fram till november då jag förhoppningsvis kan få CSN igen, men det kommer knappast att ge mig möjlighet att klara det kommande läsåret, jag har ju problem med att hinna ändå som det är...

 

AAAARRRRRGGGHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!! Jag blir vansinnig!!

 

Kanske man ska tacka ja till lördagarna och i värsta fall gå miste om det nya heltidsjobbet (som jag ju faktiskt inte har en aning om ifall jag ens får komma på intervju till eller inte). 

Jag vet att det är det jag vill göra såhär spontant, men det är inte vad ekonomin tillåter. Inte som förstahandsalternativ iallafall. Och tanken är ju faktiskt att jag ska "röra mig frammåt". Tanken med allt det här krånglet är ju att jag ska lära mig något nytt! Skulle jag inte vilja byta karriär så skulle jag ju stå kvar där i spånet o harva kväll ut o kväll in. Planen var ju att göra något nytt!!

 

 

Jag ger mig fan på att tackar jag nej till min favvoridskola så kommer jag inte få jobbet i stenungsund och inte klara tentorna = kriiiiiis!!

Tackar jag ja till lördagarna kommer jag garanterat bli erbjuden labtjänsten också OCH klara båda tentorna så jag får fortsätta plugga...

 

 

 

 

Efter snart 28 år i mina skor börjar jag lära känna mig och min "otur/dåliga timeing" eller vad man ska säga.

 

 

Fast, som sagt är jag ju såklart jätteglad över att bli erbjuden mer jobb på bägge mina arbetsplatser. Det är ju ett gott tecken på att både de och eleverna är nöjda med mitt jobb!! 

 

I värsta fall får jag väll dra på stort o jobba 62 timmarsveckor det kommande året, det finns de ju dom som gör. Frågan är bara hur man ska hinna med hästen och att sova... och 7 dagar i veckan är väl "olagligt" att arbeta... om man inte är bonde eller egen företagare förstås!!

 

 

Over and out för denna gången, det kan bli en spännande följetång det här och just nu känner jag mig lika slut som Moonlight var i morse ;)