Nästan halvvägs på monster-"veckan"!

Arbetsdag 7 av 13, arbetspass 9 av 17... Jag kommer bli rikast i stan  (not)!

Hur som helst är nya jobbet Kul, och de "gamla" jobben kommer avvecklas efter hand.

Och idag lyxade jag till det med kyckling och potatisgratäng från sharken ☺

En bra bit in på dag 2!

I helgen har det blivit en del gjort faktiskt! Började fredagen med att städa hos marsvinen och städa övervåningen. Runt lunch åkte jag till stallet, fyllde vatten o mockade i hagen i det vackra men blåsiga vädret. Sedan ställde vi ordning foderhäckarna i vinterhagen, det gäller att vara förberedd. Sedan jobbade jag 17-22:15 innan jag åkte och nattade hästarna.

 

Lördagen började med sovmorgon, sedan gjorde jag ett julschema över alla åtaganden i stallet. Efter lunch var det hoppträning. För en gångs skull kändes det sämre än vad det sedan såg ut när jag tittade på det Timpa filmat. Nu mera blir hon loj och avvaktande istället för het och springig när hon blir trött. Vet inte om det är för att hon rids mer i grupp nu och hon faller in i ridskolelunk, eller om hon inte känner sig helt hundra. Hur som helst blir det årlig sheckup om drygt en månad ändå. Hon rids ju faktiskt en hel del nu så hon kanske helt enkelt bara behöver mer mat 😉

Lördagkvällen spenderades med mer stallfix! 

Har väl insett att det är dax att ta ett steg tillbaka igen för att vila upp sig. Innan huvudet exploderar för gott... om det nu finns nått kvar där inne som kan explodera vill säga. Ögonen läser och öronen hör, men inget av det registreras. Det finns lixom inget som processar det som kommer in. Det är som att allt sugs in i ett svart hål. Jag som mådde så bra de första veckorna på terminen. Jag var taggad, målmedveten och hoppfull om att detta skule gå vägen. Jag hängde med på det mesta under föreläsningarna, kunde lösa svaren på de gemensamma uppgifterna vi fick under föreläsningarna bara genom att minnas vad föreläsaren pratat om de senaste 10 minutrarna. Sedan kom det tillbaka. Kolauvudet. Huvudet som hanterar information så som en tefflonpanna hanterar vatten. Så sitter man där igen när föreläsaren ställer frågor om saker han gett svaret på 5 minuter tidigare. Och jag kan inte för mitt liv begripa att jag hört det förut... Som ett stort svart hål. När man pressar lite för att försöka koncentrera sig får man myrkrypningar längs hela ryggraden och benen. Man SER uppgiften framför sig men man FÖRSTÅR inte hur man ska lösa uppgiften. Hur räknade man med procent nu igen, var det en eller två nollor? Man kämpar på lite till, man borde ju kunna detta. Då övergår myrkrypningarna till en knytnäven runt strupen istället och man kan knappt andas längre. När man tragglat tillräckligt länge säger hjärnkontoret irån helt och hållet - man kan inte hålla sig vaken längre. 

 

Undrar om man någonsin kommer få tillbaka sin inlärningsförmåga helt? Den får görna stanna lite längre nästa gång den behagar komma tillbaka på besök iallafall!

 

 

 

Som sagt, det är dax att "vila upp sig" med lite jobb i vinter istället för studier. Kruxet är det att jag jobbar ju redan 30% på ridskola och åtminstonne 10% på apoteket. Ridskolorna kan jag inte lämna under pågående termin såklart! Apoteksjobbet kan jag ju tacka nej till alla nya jobbförfrågningar på, men de jag redan är uppbokad på tycker jag inte man avbokar när man lovat att jobba. Man ska hålla vad man lovat!

 

Så: åtminstonne fram till jul kör vi på 100% labassistent, 30% ridlärare och 10% apotekstekniker. Ah, just det - och så 100% kemistudier på det fram till den 31 oktober när tentan skrivs. 

 

Vila kan man göra när man dör, right? 

Skämt och sido, det blir en form av vila för mig iallafall, tänk att BARA ha ett arbete att fokusera på!! Man kravlar upp på morgonen (blir nog den största utmaliningen) - går dit - jobbar - och går hem! Och då är man klar för dagen!!! När man kommer hem kan man göra vad man vill!! Städa. Åka till stallet. Sova på soffan. Leka med marsvinen. Laga mat. Titta på film. Gå och lägga sig. Och ÄNDÅ är man i fas när man vaknar nästa morgon!!!

 

Idag spenderade jag kvällen men bästa bästa vännen <3

 

Med nyfriserad man och svans gav vi oss bort till ridhuset för lite "mysridning". Och oj så fin hon kändes idag! Vet inte om det var för att hon stått med vetekudden på rompen i över en timme, att jag red barbacka på sidepull eller om det var gårdagens mindre smickrande riding som gjorde det. Antagligen en kombination av alla tre. Igår blev det verkligen "deutche-dressyr" imellanåt... 

 

 

Efter några dagars inre kamp med diverse demoner är man nog inte så rolig att umgås med alla gånger, igår utbrast Tim tillslut att "nu åker jag snart och köper droger till dig, så du blir lite mer hanterbar!! Helst något du blir sittandes av i soffan och dregla". 

Så idag fick årets första julmust och juleskum lugna min vassa tunga!

 

Den är sååå jobbig den där inre ilskan, när ännu ett misslyckande sakta byggs upp till ett faktum, och som på något oförklarligt sätt sedan skall kunna accepteras också. Ens en tredjedel av det förakt och självhat som bubblar i en vore svårt nog att hantera, och de mörka molnen och fräsande eldkloten som härjar inuti en spiller gärna över på de i ens närhet. 

 

Och sedan tröttheten på det. Ihåligheten. Och så det faktum att A L L A man vill vara nära bor så jävla långt bort. 

Eller inte alla såklart, men man saknar ju inte kon förens båset är tomt så att säga...

 

Det kanske är som han sa ändå, kursanavarig för den absolut första kursen vi läste på apotekarprogrammet - att den här utbildningen inte är för alla. 

 

 

 

 

 

Allt som behövs är:

1 ägg

1/2dl mjöl

1/2dl nutella

Knäck ägget i en kopp och vispa upp det. Tillsätt mjöl och blanda. Tillsätt nutella och blanda igen. Avsluta med ytterligare en klick nutella på toppen och in i micron i ca en minut!

 

Sen på med lite grädde bara 😋

 

Doris gillade inte alls antibiotikadropparna så vi fick sluta med dom om vi lovade att hålla extra koll på tecken på infektion. De verkar svida för så fort hon fick i dom i ögat börja hon knipa. Gick så långt att hon började KLIA SIG med baktassen i göat och der kändes INTE bra för varken läkningen eller infektionsrisken. Nu kör vi bara på smörjande droppar så ofta som möjligt. De är inte alls hemska tycker Doris, och hon har nästan blivit lättfångad efter att ha blivit lyft sådär 30ggr på 2 dagar...

Var på arbetsintervju idag, laboratorietekniker på kliniska kemi-labet på Sahlgrenska... Börjar den 17:e ;)

Doris har fått ett höstrå i ögat. En taggig sådan som blir kvar när man gjort "tupp, höna eller kyckling". 

vet inte hur länge den suttit där, men ögat var grått igårkväll och då hittade vi den, fick ut den och kunde skölja rent med koksaltlösning. 

 När jag ringde veterinären i morse fick vi komma in med det samma <3

 

 

 

Gårdagen bjöd på frost men strålande sol!

Utsikten genom sovrumsfönstret när jag vaknade.

Utsikt från hallen 

Dagen bjöd på en shopingrunda, där jag inte hittade något av det jag behöver. Köpte ett linne, en tunn kofta och ett par leggings. Allt på rea så jag spenderade totalt 110kr, vilket ju i och för sig är positivt :)

 

På eftermiddagen tog vi oss en promenad i mina gamla "ridhoods". Otroligt vacker natur och man blir väldigt trött på de sketna vägarna som finns att rida på hemma!

Hemma i skalltorp på besök, och valet av vad jag ska somna till är svårt... zombies eller vampyrer 😂