...eller? Visst är det upp till oss själva många gånger hur bra vi mår och hur lyckliga vi är? Ja, sjukdommar, medicinska skäl och andra ickeförutsägbara tragedier räknas ju såklart inte hit! Jag tycker det är en hel del sitt eget ansvar att se till att man mån bra. Och varför skulle man INTE kunna unna sig själv lite lycka?? Sen kan vägen fram till en sådan slutsat vara olika lång.

 

Det är stor skillnad på att vara olycklig, nöja sig med tillvaron och att vara lycklig.

Jag var aldrig olycklig, och mådde inte heller jättedåligt. Däremot skulle någon av oss förr eller senare blivit det, olycklig och bitter. Det var den ena eller den andra som skulle ha dragit den lotten, eller kanske båda två...

 

Jag skulle antagligen fått min gård mot en unge eller två i utbyte. Och jag skulle garanterat satt mig i ett radhus om det betöd no kids!!

De två högsta önskningarna; gård utan barn eller radhus med barn var otänkbara!

Jag visste att jag inte under några omständigheter skulle knlöa ner mig själv i ramen hus i tätbebygt område o barn. Han skulle säkert ja låtits knölas ner i ramen djur, skog, inga barn så långt ögat når, men till vilket pris? JAG tänker då inte leva med den vetskapen att jag varit orsaken till en sådan sak. 

 

Ibland tycker jag folk kan vara ltie orättvisa. Jag bryr mig nog inte så mycket igentligen, för gråare o tråkigare folk har jag aldrig vart med om men ändå, jag "registrerar deras beteende" så att säga.

När min bror "blev dumpad" blev jag såklart både arg och ledsen för hans skull, men också för att en familjemedlem försvann på köpet. Inte blockade jag " ex-svägerskan" på facebook för det!! Näe, det tyckte jag var på tok för barnsligt o skämmigt för att överhuvud taget våga överväga!!! Fast det är tydligen så vuxenvärlden fungerar, har jag fått lära mig!

 

Andra sätt att välja sida på är att manipulera folk i sin omgivning, vilket en del människor är mycket bra på att göra utan att folk i dennes omgivning märker något.

 

Bara för att man inte blir misshandlad eller kränkt i ett förhållande är det tydligen strängt förbjudet att må dåligt och bryta en tillvaro som inte leder någonstans. Misshandel och annan misär verkar vara de enda giltiga ursäkterna till att bryta en ickefungernade realtion i dagens samhälle. Då hurras det o stöttas o peppas. Och självklart ska vi göra det!!! Det borde vara skottpengar på den som slår sin partner (på den som utövar psykisk misshandel också såklart!!!!!!!)

 

Men, är det inte lite modigt och starkt iallafall, att våga tänka på sig själv (och den andres lyckaoch framtid), att se till att skapa en passande tillvaro? Det borde faktiskt också hyllas! För det finns inget jag föraktar mer än folk som sätter sig själva i "bitterfacket". Är det så jävla dåligt så ändra på något då!!

 

Jag har sagt det förut o jag säger det igen. Det var inte dåligt. Men det var inte bra heller. Det bara var. Dagarna rullade på, en hemma en på jobbet o tvärt om. En på soffan o en i sängen. Visst hade vi det bra ändå, men inte som det borde vara med gemensamma mål och intressen för framtiden.

 

ja, jag antar att vad jag igentligen försöker säga är; ge lite cred till de brudar som faktiskt vågar ändra på något ohållbart!!! Det är ju inte 1800-talet vi lever i längre.

 

Sen är jag inte sen att hålla med om att saker och ting hade kunnat skötas snyggare, men det är ett annat kapitel. The heart whants what the heart whants helt enkelt, o sissi också ;)

 

Dessutom vet väl alla att "en trängd hund hugger"? Ge den lite space att fundera igenom saker i ting så blir allt mycket snyggare skött.

 

Det blev en väldigt bra julafton, men en jävligt pissig juldag pga sjukdom. Det är väl min egendiagnostiserade "bokstavskombination" som gör att jag flippar ur när grejer jag längtat efter inte blir som jag tänkt mig :/

Skulle ha pluggat en del idag med, men så blev det inte heller.

 

men vi har haft det så mysigt de andra dagarna!

den 23 bar det av på granjakt, och tillslut kom vi hem med världens finaste gran!! Stor och tät. Den klädde jag och bror som vanligt på kvällen.

När alla klappar sedan var utlagda blev vi alla lite lätt illamående av ångesten som trängde sig på; fyfan va många paket det blev!! Hur kunde det bli så? Julklappar är ju faktiskt inte allt.

 

Ja menar vart fan får folk alla pengar ifrån??? Vi har inte råd att köpa en dator eller tv till den ande i julklapp. Timpa fick ett par ridbyxor av mig som kostade närmre 500kr (de billigaste jag kunde hitta med andra ord) och det var igentligen hela min julklappsbudget. Jag får nog gå samma trollkurs som resten av sveriges befolkning gått för kollar man in fb verkar varenda en ha ett pengaträd på bakgården. Det är utlandsresor, full skidutrustning, iphones osv osv som de köper till varandra. Jag skulle inte heller tacka nej till solresa om jag fick en!

 

Vad grundar sig igentligen denna exklusiva julklappshysteri i? Är det helt enkelt så att alla (även de utan högskole/universitetsutbildning) tjänar mer än oss, och kan man köpa en dyr pressent så gör man det? Så är det alldeless säkert, och fine i sånafall, men no affence, kollar man på fb ser man hur många bidragstagare som helst som även dom köper klappar med vidunderlig prislapp, så jag tror inte att det enbart grundar i detta.

 

Tidsbrist för varandra då? Ungar o skit som kommer ivägen. För det verkar ju vara senaste modet, gärna ett helt gäng med ungar, alla med olika dudes såklart, eller åtminstonne orginalduden utbytt, så man har nått att gnälla om på detdärjävlafacebook heeeeela dagarna o inte bara ibland. 

 

För jag vägrar att tro att vi är så himla mycket fattigare än alla andra!! Visst, jag pluggar, men timpa jobbar ju. Vi har ingen överflödig ny bil, inget hus o inga barn. Inte heller någon överflödig livsstil varken till vardags eller när det kommer till hästarna. Blingpannband till tränset kan lika gärna köpas på ullared fär 120 kr än på nått märkesshitto för 1900kr och den inställnnigen har vi båda två. Ioförsig kostar hästarna en hel del ändå...

 

Tim och jag har egentid varje dag, kanske det är därför vi inte behöver kasta pengar i fejan på varandra?  

Nu är vi ioförsig nykära, men vi gör det mesta tillsammans. Vi åker ofta samtidigt till och från skola/jobb. Vi handlar mat tillsammans och vi är framförallt i stallet tillsammans. Vi tittar på Tv o vi går o lägger oss samtidigt. Skulle det nu av någon anledning bli så att vi vaknar på var sin sida av sängen är det nästan så att vi längtar efter varndra på morgonen. Klyschigt, jag vet men så jäävla gött ändå!!!

 

jag o bror har haft en grymt bra uppväxt och har blivit självständiga vuxna, kanske det är därför mor o far inte behöver kasta dyra klappar i våra fejor?

Vi har inte haft nån barndom som gått i överflödets tecken, men vi fick alltid några julklappar var. Några av mor o far, några av farmor och så blir det ju alltid ytterligare några av diverse släktingar. Det bästa jag fick i min barndom var nog mitt gosedjur Alf. Strumpor, trosor, långkalsonger osv var inte ovanligt att få i paketet. Sånt som kom till användning helt enkelt. Och så var det även detta år. Eftersom jag är så kåt på att slå in pressenter så slogs såklart varje par vantar, strumpor o diverse schampoflaskor in även detta året, och därav den kopiösa mängden klappar. Det var en lättnad när alla klappar var öppnade o vi såg att det var just kallingar, strumpor, shampon o rakhyvlar i 90% av paketen.   

 

Kanske man ska bli beteendevetare istället för apotekare för detta intresserar mig!!