...eller? Visst är det upp till oss själva många gånger hur bra vi mår och hur lyckliga vi är? Ja, sjukdommar, medicinska skäl och andra ickeförutsägbara tragedier räknas ju såklart inte hit! Jag tycker det är en hel del sitt eget ansvar att se till att man mån bra. Och varför skulle man INTE kunna unna sig själv lite lycka?? Sen kan vägen fram till en sådan slutsat vara olika lång.

 

Det är stor skillnad på att vara olycklig, nöja sig med tillvaron och att vara lycklig.

Jag var aldrig olycklig, och mådde inte heller jättedåligt. Däremot skulle någon av oss förr eller senare blivit det, olycklig och bitter. Det var den ena eller den andra som skulle ha dragit den lotten, eller kanske båda två...

 

Jag skulle antagligen fått min gård mot en unge eller två i utbyte. Och jag skulle garanterat satt mig i ett radhus om det betöd no kids!!

De två högsta önskningarna; gård utan barn eller radhus med barn var otänkbara!

Jag visste att jag inte under några omständigheter skulle knlöa ner mig själv i ramen hus i tätbebygt område o barn. Han skulle säkert ja låtits knölas ner i ramen djur, skog, inga barn så långt ögat når, men till vilket pris? JAG tänker då inte leva med den vetskapen att jag varit orsaken till en sådan sak. 

 

Ibland tycker jag folk kan vara ltie orättvisa. Jag bryr mig nog inte så mycket igentligen, för gråare o tråkigare folk har jag aldrig vart med om men ändå, jag "registrerar deras beteende" så att säga.

När min bror "blev dumpad" blev jag såklart både arg och ledsen för hans skull, men också för att en familjemedlem försvann på köpet. Inte blockade jag " ex-svägerskan" på facebook för det!! Näe, det tyckte jag var på tok för barnsligt o skämmigt för att överhuvud taget våga överväga!!! Fast det är tydligen så vuxenvärlden fungerar, har jag fått lära mig!

 

Andra sätt att välja sida på är att manipulera folk i sin omgivning, vilket en del människor är mycket bra på att göra utan att folk i dennes omgivning märker något.

 

Bara för att man inte blir misshandlad eller kränkt i ett förhållande är det tydligen strängt förbjudet att må dåligt och bryta en tillvaro som inte leder någonstans. Misshandel och annan misär verkar vara de enda giltiga ursäkterna till att bryta en ickefungernade realtion i dagens samhälle. Då hurras det o stöttas o peppas. Och självklart ska vi göra det!!! Det borde vara skottpengar på den som slår sin partner (på den som utövar psykisk misshandel också såklart!!!!!!!)

 

Men, är det inte lite modigt och starkt iallafall, att våga tänka på sig själv (och den andres lyckaoch framtid), att se till att skapa en passande tillvaro? Det borde faktiskt också hyllas! För det finns inget jag föraktar mer än folk som sätter sig själva i "bitterfacket". Är det så jävla dåligt så ändra på något då!!

 

Jag har sagt det förut o jag säger det igen. Det var inte dåligt. Men det var inte bra heller. Det bara var. Dagarna rullade på, en hemma en på jobbet o tvärt om. En på soffan o en i sängen. Visst hade vi det bra ändå, men inte som det borde vara med gemensamma mål och intressen för framtiden.

 

ja, jag antar att vad jag igentligen försöker säga är; ge lite cred till de brudar som faktiskt vågar ändra på något ohållbart!!! Det är ju inte 1800-talet vi lever i längre.

 

Sen är jag inte sen att hålla med om att saker och ting hade kunnat skötas snyggare, men det är ett annat kapitel. The heart whants what the heart whants helt enkelt, o sissi också ;)

 

Dessutom vet väl alla att "en trängd hund hugger"? Ge den lite space att fundera igenom saker i ting så blir allt mycket snyggare skött.