2017 - Början på vägen tillbaka

Livet har ju som bekant redan ”hunnit ikapp” mig en gång 2014. När den berömda väggen åter igen inte gick att pressa undan längre fick det bli dags för en mer långsiktig förändring.

För att nå en förändring måste man som bekant förändra något. Hösten 2016 insåg även jag det uppenbara. Jag kan omöjligt hålla ”hela världen” flytande, och kanske viktigast av allt: Det är inte min uppgift att hålla hela världen flytande!

 

Därför blev 2017 året där den långa vägen tillbaka började genom flera omfattande förändringar, vars mål var att gynna mig, oss, vår vardag och framtid. Och det kunde inte blivit bättre! I våras bestämde vi oss för att de var dax för oss att flytta. Inga fler vintrar med möss springandes i hela lägenheten, eller 20 minuters resa till ett stall vi själva ansvarade för fodringar, utsläpp och allt annat i. En dag dök det plötsligt upp en annons i blocketflödet som vi lyckades bli först på. 
  När mitt vikariat gick ut i juni tackade jag ja till en fortsatt fast anställning på Sahlgrenska. Långt att åka och inget man blir rik på, men en anställning inom VG-regionen känns som ett tryggt val och det finns i mitt fall gott om utrymme för utveckling.
  Efter att ha undervisat i hela mitt vuxna liv (och mer där till) beslutade jag mig för att det inte längre fanns utrymme för det, så andra halvan av 2017 blev den första höstterminen på 13 (!) år där jag inte ansvarat för en enda grupp elever och dess utveckling. Och det blev första terminen på 9 år som jag inte jobbat på Ponnylyckan.

 

Att ”gå ner till heltid” har varit väldigt hjälpsamt, men kanske inte riktigt tillräckligt för ett optimalt tillfrisknande. Ibland är man helt död när helgen kommer. Det känns trist att gång på gång bli berövad på sin fritid och på sikt hoppas jag att helger kan bli något man kan planera in roliga saker på utan att bli sjuk veckan efter (eller redan innan). Att ha studerat större delen av hösten har varit till stor hjälp eftersom jag oftast får mer tid hemma, även om jag har saker att gröra. Hade jag bara vetat att min hjärna redan är så pass återhämtad att den både kan ta in, processa och komma ihåg nya saker hade jag gärna tagit en längre tids studieuppehåll redan nu!

 

Genom att prioritera ganska "hårt och tråkigt" har livet ändå gått framåt. Nackdelen med att vara vuxen är väl att man måste vara sin egen förälder och se till att fatta de beslut som är bäst för en själv 😉. Trist och lite grått (och ibland lite ”pinsamt” när man inte kan säga ”min mamma har sagt…”) men detta har verkligen hjälp både mig och Tim på vägen tillbaka! 
  Ett vinnande koncept för att må bättre har varit 8 timmars sömn och 2 dagars sammanhängande vila! Det har verkligen gjort underverk denna höst, även om sömnen ibland är knivig att få till under veckorna. Har vi frångått detta konceptet har jag faktiskt blivit sjuk med det samma när jag tänker efter. Går en sovmorgon förlorad finns det inget utrymme att ta igen den mentala vilan den ger: Vetskapen om att det inte ringer någon klocka och att det inte finns något jag måste göra och inga tider jag måste passa går inte att ta igen på ett bra sätt.

 

 

Mitt nyårslöfte inför 2018 är att jag ska fortsätta spendera mycket tid med min fantastiska lilla häst (som fyller 15 i år, vart tar tiden vägen?) och vara glad och tacksam över att hon är den hon är istället för att jämföra henne med andra! Och att all ridning räknas, 20 minuter i grimma utan sadel är bättre än ingen ridning alls!

 

”Vår tid är nu” ligger väll väl i tiden såhär i slutet på 2017, och vår tid ÄR verkligen nu! Möjligheterna att kunna skapa en bra framtid är bättre än vi någonsin kunnat drömma om SAMTIDIGT som vi har bättre möjligheter till en underbar, inspirerande och utvecklande tillvaro än vi någonsin kunnat drömma om här och nu! Bättre än så här blir det inte!

 

 

GOTT NYTT ÅR!

RSS 2.0