Jjisses. 

 

Jobbat min andra dag på bring idag. Kollegorna är jättetrevliga allihop, störst eloge går till de två unga killarna som istället för att lära upp som de själva blev upplärda lär upp som de själva hadde velat bli upplärda. Det är en mycket god egenskap hos en kollega/medmänniska anser jag!! Att istället för att "hämnas" på nästa likt en ond cirkel som i högstadiets maktskillnader istället kunna tänka ett steg längre. De är tålmodiga, pedagogiska och ännu mera tålmodiga. 

 

 

Dag ett var helt ok. Packade upp brev i det oändliga, sen åkte jag ut på en liten cykelrunda tillsammans med en av kollegorna. Det var mycket hyreshus vilket passar mig perfekt, då får man vila baken ofta ;) Dagens runda var enbart villor och radhus..... Att vara 150 cm lång och ha oproportionerligt korta ben är (hör och häpna) INTE en fördel när det kommer till att cykla långa sträckor på en alldelless för stor cykel med tung last. Eftersom jag måste sträcka mig bara efter tramporna finns det dessutom ingen chans i världen att jag ska kunna stanna till o bara sätta ner ena foten vid varje postlåda. nej då, det blir stanna, ner med bägge fötterna, i med posten i brevlådan (Och exakt HUR svårt kan det vara att se till o ha ett husnummer på huset ELLER postlådan, jag begär inte båda delarna, men fan det ena eller det andra!), hoppa igång o så upp på sadeln igen. 

Eftersom cykeln antagligen är gjord för att vara så stadig som möjligt går det lixom knappt att stå o trampa heller, man får typ händerna bakom magen då och ingen styrka i det man gör. 

 

Dagens tur har resulterat i en begynnande benhinneinflammation (känns det som i alla fall), och då delade jag sådär 1/3 av alla brev som delades ut på vår runda. 

 

Och än så länge har jag bara kört med knappt halva lasten....

 

Efter dagens jobb 7-15 bar det av till mitt vanliga jobb 16-20. Entusiastiska och ambitiösa elever de där fredagseleverna. Det finns inet bättre än att ha elever som suger åt sig som svampar!! Mitt uppe i flowet känner man inte riktigt hur trött man är, men i bilen hem.... värkande ben och ett huvud totalt urblåst av postnummer, namn, adresser hur man gör ditten och datten. 

Satt där o drömde om den stoooora godispåsen och coca colan som jag skulle belöna mig med för de 90 kronorna jag sparat på kontot när bränslelampan tänds. AAARRRGHHHH, hela min värld vänds uppochner! Tankade 6 liter för att inte riskera ett stopp, det är ju trots allt en diesel. Efter jag tankat lyckades jag skramla fram 40 kr i bilen/plånkan så med darrande hand åkte jag till hemmakväll och plockade ihop en liten påse godis i alla fall!!

 

På parkeringen var bilen trögstartad. hm det är den ju aldrig annars! På vägen hem lät den lite knackigt, märkligt, den var ju inne på service förra måndagen!

 

Väl hemma på parkeringen när jag stängt av slår det mig - jag har tankat i bensin..........

Som tur var starta den igen så Timpa åkte och tankade upp den med diesel. Nu hoppas vi på att det blandar ut sig ok, alternativt att vi aldrig mer kör bränslenivån så låg att den riskerar suga upp bensinen. Dieseln är ju tyngre så det är nog ganska lugnt. 

 

Så, detta är vad jag lärt mig de 2 första dagarna:

 

Negativa insikter

1: Jag ser ganska dåligt och behöver antagligen gasögon

2: Cyklarna var som jag misstänkte alldeless för stora 

3: "Jättegammal" innebär sådär 27 i mina kollegors ögon, jag har alltså passerat jättegammal...

4: Man är inga 20 år längre, jag platsar alltså in ganska bra i facken jättegammal! 

5: Bensin i dieselbil fungerar inte

 

Positiva insikter

1: Min "själ" HAR ett pris

2: Jag ÄLSKAR mitt riktiga jobb och det är INTE ALLS dåligt betalt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

3: En urbränd hjärna förtjänar inte en utbränd kropp på köpet, man kanske bör vara rädd om det man har?!

 

 

Jag har inget emot att jobba ute i regn och rusk, eller jobba hårt heller för den delen, men det krävs sjysta förutsättningar!!