Så har även mitt andra jobb haft terminsstart. 

En hel del nya elever, men också några gamla. Farligt att vara borta några år, ens små minitjejer och killar har plötsligt blivit stora och kan både det ena och det andra! Som att leda ner den "farliga" ponnyn till ridhuset till exempel, de såg lite förnärmande ut när jag frågade om de behövde hjälp ;) Vad de utvecklas snabbt ändå!! 

 

Så ska jag passa på att ge mig själv lite cred när jag ändå håller på. Vilken skillnad det gör på eleverna om man har vart en "pain in the ass" med smådetaljer redan från början. Mitt motto är att man inte ska vara arbetsskygg som instruktör! Varför skulle man vilja stjälpa en eventuellt ny stjärna genom att stå och vara lat i hörnet när man kan bidra med det man själv har att bidra med redan från början lixom, det har jag aldrig fattat! 

Visst, chansen är relativt liten att elevernas hästintrese över huvud taget överlever tonåren, men det finns inget värre än när man har inlärda fel som ska tränas bort. Ett inlärt fel tar sååååå många gånger längre tid att träna bort än vad det gör att lära in en helt ny uppgift! Och ofta blir något annat i sitsen lidande på köpet. 

Och eleven tycker oftast det är fruktansvärt tråkigt att träna på något den "redan kan".

 

Sen kan ju givetvis inte allt nötas in från början heller, men de måste ju få ett hum om vad som är acceptabelt och inte. 

 

Det var mysigt att se alla hästarna igen, även om min gamle farbror inte finns kvar längre <3