Den här filmen har jag hittat på en av mina bästas bloggar, peplis.blogg.se och jag fastnade verkligen för den!
Visst; ridläraren i mig skriker av fasa både när det gäller säkerhetstänk, lojalitet till våra hästar, ridlärarens pedagogik och den gemenskap man vill skapa mellan alla i stallet. Men en hel del kan jag tycka saknas lite i dagens läge. Många (inte alla) av dagens ridskoleungar är så lata! De kommer bara för att rida, gärna dyker de upp 5 min innan de ska börja. Och de gånger det står teori på schemat dyker de inte ypp över huvud taget, för enligt föräldrarna "betalar de för att få lära sig rida" och inget annat...
Och nu är det inte enbart tonåringar jag pratar om! Det finns många 8-åringar som vägrar borsta på hästarna, inte för att de är rädda för dom utan för att de blir så skitiga om händerna....

Nu när mina tankar börjar snurra kring ämnet klarnar en annan tankegång; Kanske det inte är barnens idé alla gånger att börja på ridskola i dagens läge? Enligt det mamma har berättat från när hon var ung (och allt jag läst om i mina älskade Britta och Silverböcker) fick man tjata sig blå för att få börja rida för på DEN tiden VAR det verkligen inte alla som hade råd med det. Kanske är det de som aldrig fick rida som barn som tvingar sina barn till det idag, eller så tror de att det fortfarande är ett tecken på status att gå på ridskola...

Sen så finns det såklart vissa eldsjälar som spenderar 5-6 timmar i stallet flera dagar i veckan.



Ungarna får egen häst så snabbt i dag. Och mamma eller pappa mockar medan de rider osv. Jag tror det var  nyttigt för tjejerna i filmen att ha ansvaret för en häst sådär. Att själva få känna på att det ÄR inte roligt att åka ut till stallet varge dag, men man måste faktiskt det.

Jaja, nu är godispåsen slut så nu får det bli lite vanlig frukost. Efter det blir det plugg plugg plugg blandat med lite städ för ikväll kommer Jänny och Andreas.