Jahapp. I morgon skrivs det sista provet i fysik A. Och jag måste erkänna att trots allt plugg känns det inte alls bra. Det är väldigt knepig matte i de sista kapitlen, matte som jag inte läst än!!
Mitt sista hopp om en bra utväg är att bätte exempel och beskrivningar finns i min gymnasiebok, som nu är uppletad ur bokförrådet.

Igår var det årets första Instruktörsträning. Vi jobbade med tempo och vägar och att få hästarna lösgjorda. (det är ridskolehästarna vi rider). Avslutade med en liten bom-bana, som faktiskt är svårare än vad man tror i ett 18x30 ridhus med 6 ekipage i, när man på sista tiden snabbt vant sig vid att rida ensam i ett 20x60.
Nåväl efter närmare 2 timmars mer eller mindre intensiv ridning, och 1,5 timmes teori åkte jag vidare till Feelia och red henne en bra stund. Mest skritt och de lösgörande övningar vi gjort tidigare under träningen. Hon känndes ganska fin på slutet. Bara jag vågar sluta moja runt i munnen på henne och låta henne få den tid hon behöver för att ÄRLIGT börja arbeta med bakdel och rygg. Men, som alltid stirrar jag mig blind på den där nacken från första stund på kort tygel.
Det konstiga är att jag VET ju att det kommer kännas så mycket bättre när hon jobbar ärligt i form på eget initiativ, men likförbannat är man ju där o harvar, lite "half way" med en häst på bogarna som inte tar förhållningar.

Jaja, ajabaja mig, dax att skärpa sig o inte bry sig om vad alla andra tycker, dax att stå upp för den metod jag tror på, och den metod som hästen gillar. Och vad gör det igentligen om det tar 10-20 min innan hästen går på tygeln med skummande mun och bakdelen under sig? Hellre det än en häst som krullar ihopp sig bakom lodplan med gapande mun och bakdelen nånstans i andra hörnet. Jag kan då inte göra några gymnastiska övningar med en onaturlig klump på ryggen NÅGON TID PÅ DYGNET så varför ska min häst magiskt kunna göra det 10 min efter att hon fått börja röra på sig för dagen?

Jag måste nog ta bättre tillvara på ordspråket "där konsten slutar tar våldet vid". Nu är jag ju iof aldrig våldsam på något sätt, men min lilla häst är (tyvärr) så ödmjuk att hon blint ställer upp på det mesta inom ridningen utan att säga ifrån. Kanske hon kan pröva att gå på en jävla transport eller stå inne i stallet själv också...

Den här gången fick vi också en mycket intressant läxa, förutom resten av läxan vi hade tills igår, som vi inte hann gå igenom. 3 övningar med förberedande hoppning i kategorerina lätt svår och avancerad.


Läxan Lyder:
1: Vad är ditt mål?
2: Vad hindrar dig?
3: Hur ska du komma dit?

Varje fråga gäller som instruktör, men också som ryttare.

Nu dyer jag åter igen in in fysikplugget, de 4 natulagarnas värld! Som, konstigt nog, för mig är en väldigt onaturlig och ologisk värld!!