Jaa, jag vet inte vad jag ska säga. Jag ler o grattulerar...som vanligt!

För varje announcement som ploppar upp där på fejjan känner jag bara hur mina hälar borrar ner sig ändå lite djupare i marken. Det är dax att stanna upp lite nu, karusellen snurrar för fort, och jag VILL inte åka med!!





MÅSTE alla människor gå samma förutstakade väg så fort man kommer upp över 20?

Är det fel på mig som känner annorlunda jämfört med alla andra?

DET ska jag forska på den dagen jag kommit så långt i min framtida utbildning innom medicin/biologi: Vad är orsaken till att inte alla människor känner och ger vika inför driften fortplantning? Är det genetiskt? Hormoniellt? Är det naturens eget sätt att "sätta stopp" för dåliga/skadade/i framtiden onödiga gener?

En vidare frågeställning är: "drabbar" detta enbart människor?
Jag har tidigare haft en katt utan något som helst intresse för fortplantning. Hon fatta noll, nada o ingenting den dagen ungen kom, halvvägs ute började hon fräsa o morra åt den, och försöka fly från den. Så fort den var ute var hon livrädd för den, hoppade ur lådan, reste ragg o vågade inte gå nära den. Så har hon även reagerat på de andra katternas ungar. Fram till 3-4 månaders ålder har hon inte vågat vistas inomhus när kattungarna varit inne.



Jag klankar definitivt inte ner på de som väljer att skaffa barn (vore osmart att göra sig ovän med näst intill hela världen), och så länge de känner sig lyckliga med tillvaron så är det ju det bästa som kan hända dom. Så länge man gör det man känner är rätt för sig själv så finns inget "rätt eller fel" tycker jag.