Japp, nu har vi känt varandra i tre år, Feelia och jag. Och jag älskar henne fortfarande mer o mer för varje dag som går :)

Ibland när man ser på henne så riktigt värker det i bröstet <3. Min lilla plupp!!

 

Vad har vi gjort de här tre åren då? Tjaa, inte mkt i mångas ögon.

Till en början fick vi en ganska "knackig" start då hon vantrivdes i det första stallet. Hon ville aldrig riktigt komma till ro där, men när det "värsta" lagt sig hade vi otur med en hel rad onödiga skador!!

 

På våren när jag haft henne i nästan ett år gjorde hon illa sig på ett spänne på ett bensnöre. Antagligen bet nån i hennes täcke o spännet tog lixom med sig en bit skinn fast det lossnade aldrig utan blev bara en ficka. Såg ju att det blött ordentligt så det blev tvätt och temp 2ggr/dag i fyra dagar. Efter det tyckte jag gott att det räckte med tillsyn en gång/dag. Jo jag tackar ja!! Hittade min snutt med 39 graders feber och lymfangit den kvällen... det blev antibiotika och spolning av såret i två veckor varvat med penicillinsalva. Svallkött på det som vi fick skära bort o en massa annat jox.

Samma sommar lyckades hon sparka sig på framsidan av skenan såg ut som senskada men det var det inte som tur var. Vila o antiinflammatorisk gel. Efter några veckor i sjukhgen lyckas hon fastna (med samma ben) i staketet. Veterinär ut igen då det såklart var lymfangitbenet o typ 30+ ute om dagarna. Denna vet påstod att det visst var en senskada hon hade även om hon själv inte undersökte med ul och ul tidigare INTE visat på någon blödning I senan. Jahapp, körde igångsättning som senskada för att vara på den säkra sidan.

 

Min underbara hovslagare lämnade oss i sticket den hösten. Den nya hovslagaren la skorna så illa att stackars feela fick inflammation i läderhuden (höger bak såklart) och OJ så ont hon hade min lilla snutt. Veterinären ordinerade gipsbandage och boxvila.... Yeah right sa jag, men veterinären envisades med att prova och menade minsann att ett hovbandage av gips hommer hon inte kunna prångla av sig hur mkt hon än härjar i boxen....... 3 timmar senare fick veterinären komma tillbaka o lägga nytt bandage. Har aldrig sett min lilla snutt SÅ slutkörd. Aldeless löddrig av svett och buken uppdragen som på en vinthund. Det fick bli vanligt bandage o en såndär "Boot" på och sedan ut i rasthagen. Där la hon sig pladask och somnade i det ruggiga oktoberregnet.....

 

I samma veva blev det knorr om veterinärens ordinationer om 4x4 meters rasthage. Fick skriva på en massa papper osv om att jag minsann INTE skulle få någon ersättning om Feelia fastnade i staketet, för det hade hon ju minsann lyckats med i en större rasthage till och med (Som om jag fått nån ersättning då??) I denna stund bestämde jag mig för att dubbla stallhyror i två månader var ett lågt pris att betala för lite välbehag... Så vi styrde kosan mot Fandalay, 20 november 2011 tror jag det var.

 

Efter ca 2.5 timmars lastning och 3 söndertrampade Boots fick vi äntligen in Feelia i transporten. Som tur var så var både medryttarn och min hästguru med och hjälpte till. På släpet stog hon lugnt så länge vi rullade, och avlastningen gick finemang!! Feelia fick bo mitt emellan de sockersöta Bponnyskimlarna Sören och Sixten och hon blev förälskad direkt.

 

En hel värld av nya möjligheter öppnade sig iom flytten. Ett ridhus att rida i en ridbana som man faktiskt fick lov att ridapå. Fasta foderrutiner. Feelia kunde äntligen landa och komma till ro!!

 

Och vi började träna för Charles. Första gången gick så illa att det enda han kunde med att säga var att hästen hade snälla ögon. Nu mera gillar han min häst riktigt bra och senast fick vi beröm för en bra skritt (inte illa pinkat från en dressyrdommare).

 

Sedan kom våren..... och en galen gymkhanadude<3 Många uteritter blev det och feela fick finfina muskler.

Under sommaren hann vi även med några hoppträningar. Gick väl sådär, jag vill att den jag rider för talar om HUR jag ska göra när det blir fel, inte bara höra att det blir fel och säga "ändra på det". ja men hur fan då???!!!!

 

Just nu är hon mer Husses häst. Han rider o fixar för det mesta när jag har så kämpigt med skolan. Och vilket resultat hans låånga ben ger, nu är hon finare än någonsin:)

En hel del hoppning pysslar de med också, det tycker feelia extra mkt om för det enda husse säger är "kan du höja ltie"