Tudiluu alla mina vänner!!

Såg några fruktansvärt söta igelkottbäbisar på djurdjukhuset härom dagen. Visste ni att varje tagg har en aldeless egen liten muskel som hjälper till att lixom "skjuta ut" taggarna när kotten intar försvarsställning? Och att anledningen till att de kan bli en liten boll, där inget av varken nos buk eller ben sticker ut beror på en enda jättestor ryggmuskel som sträcker sig längs hela kotten?

Mamma hittade en kotte hos dom i våras som antagligen sovit under huset i vinter. Hoppas den finns kvar i krokarna när jag kommer hem vid midsommar, de är ju så grymt söta!!

Åter till de kottarna på tvprogrammet, det var tydligen nån dvärgkotte av nått slag som man kunde ha som husdjur. Detta måste definitivt kollas upp :)

 

 

 

Lördagkvällen i ära tänkte jag avsluta med att dela en hemlighet, en hemlighet som jag aldrig vågat berätta för någon, inte ens för Malin, Sanna eller Alida som i övrigt vet ALLT om mig: Kan nog vara den enda hemligheten jag har som ingen vetat om tidigare (kanske nån har listat ut det, men jag har inte talat om det) Förövrigt antar jag att ovan nämda namn utgör tre av mina tre till fem stadiga och tappra läsare ;)

 

Vet ni varför jag valde just apotekarprogrammet som mitt första alternativ, på riktigt? Jo här kommer det, tragiskt men sant: Det var den längsta utbildningen som var mest intressant och som jag samtidigt hade störst chans att komma in på. Läkare hade vart bättre, då hade jag kunnat få mitt drömyrke dvs jobba som obducent eller inom rättsmedicin, men hallå eller jag komma in på läkarlinjen lixom ;) Men Apotekarprogrammet gick vägen! 5 år + ytterligare ett år eller två för att doktorera och kanske ett år till för en extra kemiexamen, så vips hade man 6-7 år med "giltig barnfrihet", utan att man behövde förklara sig med något mer än att "nä, jag pluggar fortfarande".

 

Så dåligt mådde jag alltså över detta, på riktigt, för inte alls så länge sedan! Och det känns förjävligt att jag på riktigt kände att detta ver enda giltiga ursäkten. Mer giltig än ett simprlt och ärligt "Nej, jag vill inte".

Det var inte roligt att se den där maniska outhärdiga barnlängtan hos sin respektive och samtidigt känna; hur fan ska ja ta mig ur det här??

Nu i efterhand gillar jag apotekarprogrammet skarpt och ångrar inte valet. Än så länge känns det som en ganska bred utbildning som tar upp lite om det mesta. Mycket är intressant, förutom den första kemikursen då som jag fortfarande kämpar med.

 

Och vad härligt det är att ni som läser detta har hittat ert kall i livet! Att era barn (om ni redan har dom eller om ni kommer få dom i framtiden) får växa upp med grymma och engagerade föräldrar (Jag räknar med att det bara är ganska nära människor som jag känner väl som läser min blogg, därför vet jag med säkerhet att ni är asgrymma, både som vänner och eventuella föräldrar!!) Det är bra, för jag tycker att det finns aldeless för många barn som har föräldrar som inte bryr sig. Eller föräldrar som bryr sig aldeless för mycket, där inga resultat är bra nog för dom. Det finns 4åringar som utöver en heltidsplats på dagis släpas runt på 3-4 olika aktiviteter i veckan och som är så trötta att de faktiskt somnar på hästryggen när de kommer och rider efter dagis på en vardag.

Det finns barn vars föräldrar anser att det är skolans och fritids ansvar att fostra deras barn till bra individer. Att det är där de ska lära sig rätt och fel. För o inte tala om alla missbrukarföräldrar eller de som slår sina barn, eller misshandlar dom på annat sätt. Missunnar eller klankar ner.

 

Jag har barn så det räcker på jobbet. Störtsköna ungar!! Skulle jag sakna barn när jag blir färdig apotekare kan jag ju alltid fortsätta att jobba som ridlärare en kväll i veckan för skojs skull. Och skulle jg mot all förmodan stöta på en längtan efter barn i framtiden går det väl lika bra att adoptera? Att ge någon en andra chans lixom. Eller ta emot forsterbarn, sommarbarn eller köra sommarkollo.

 

Ändra sig kan väl alla, men nog måste ni hålla med mig att en kvinna på 27 år som aldrig kännt någon som helst bilogisk drift eller längtan till barn är ganska konstigt? Borde inte saker och ting ha "tickat igång" då tycker man, jag har ju redan peakat vad gäller bästa fertilitetsålter så att säga. Biologiskt sett.

 

 

 

Idag var lillhästen tröööött. varmt och kvavt har det varit och vi hade inte hjärta att mota ut henne :)

Den bruna nöten hade hunnit ut i stora hagen innan jag fått på bootsen så hon hade såklart trampat av sig skon, på hovböldshoven. Vad annars. Masrsch pankaka in i liten hage igen alltså! Relativt ohalt var hon iallafall men lite svullen. Ingen direkt puls och skon kommer på imorgon igen. Nu håller vi tummarna för att ingen ny böld ligger o gror! Det blev våtvärmande omslag utifall att!