Eller knapt ens påbörjad, det beror på hur man ser det. Idag skrev vi vårt säkerhets prov och metodikprov. Säkerhetsdelen kändes ok, är nästan helt säker på att jag satte alla rätt (vilket ju var kravet för att bli godkänd). Metodikdelen bör jag ha lyckats skrapa ihop 75% rätt på... I och med att jag pluggat inför detta har flera dagars föreläsningar lagts på hög... huuh... SVÅRA grejer, tur att det finns så många bra föreläsningar på you tuube som man kan titta på. Ibland känns det dessutom enklare att höra samma grejer på engelska eftersom all literatur är på engelska. 

 

Ikväll har jag trotsat min förkylning och ridit lite på min häst. Det var såå fint väder så jag kunde inte låta bli. Pigg och glad och ohalt, men sårfickan vill inte riktigt till att läka. Eller så har jag för bråttom bara. Nu börjar själva såret vilja läka ihop, men då kommer ju inte vätskan ut. 

Blir ny veterinärkoll på måndag så att allt verkligen är i sin ordning.

 

Min tanke är såhär: Eftersom det var i princip helt nygjort när vi upptäckte det och veterinären undersökte det hade det vara hunnit bli just såret som man ser med blotta ögat, men den underliggande bindväven mellan muskel och hud hade ändå blivit skadad. (tror hon rullat på en sten så då har ju huden säkert "dragits med" innan den gick sönder, aa ni fattar) Efter ettpar dagar upptäckte jag en liten sårficka på höger sida av såret, en grund sådan. Ytterligare ettpar dagar senare hittade jag den djupare fickan upp på vänstersidan. Min tanke är alltså att kroppen själv gör sig av med den skadade bindväven, (som var skadad redan från början men fortfarande hängde ihop när veterinären petade i såret) och att nu hela hålet är fritt från gammal bindväv. Nu gäller det bara att få det till att börja bilda ny. Teoretiskt sett borde detta vara en helt rimlig förklaring då kroppen själv tar sig an och bryter ner skadad/död vävnad innan den kan bygga upp ny. 

 

Min inbillningssjuka sida är dock helt övertygad om att det är köttätande bakterier i såret som gnager sig mot armbågsleden för att förgifta hela min guldklimp. De borde dock ha junnit bra mycket kängre än så vid det här laget så på den vägen är det nog inte. Anyway, det skadar inte att vara på den säkra sidan så till veckan blir det uppföljning hos veterinär. Vill ju veta hur pass mkt hon får jobba också. Hon verkar som sagt helt oberörd av såret, men det kanske läker bättre utan påfrestning. Nu är hon ju inte det minsta svullen längre så för den sakens skull behöver hon inte längre röra på sig. 

 

Näe nu ska jag bädda ner min arma kropp och hoppas på att jag vaknar pigg och kry imorgonbitti. ÄLSKAR att jag låg till sängs redan kvart i tio såhär en fredagkväll. Det är SÅ det ska vara!