jaa, igår var min häst pigg. 

Strålande sol kombinerat med en frisk,kall höstluft OCH två upphöjda bommar på banan blev för mycket för plutt <3 

 

Det började redan i torsdags då jag jobbade mycket frammåt i galoppen: spurta på långsidorna och sen in o jobba nått varv på volten. Vi fick till och med till det minsta miniglädjeskutt jag varit med om i en av "ökningarna" (läs rivstarterna), ett stort galoppluftsprång - det ni, sa Feelia ;) På slutet blev hon jättefin i galoppen, kunde samla sig mer och jobba kvar i en trevlig form utan att varken öka eller byta av när jag stämde av med rejäla eftergifter. 

 

Så igår skulle vi ta det lite lugnare hade jag tänkt. La fram två upphöjda bommar på volten. Börjde som vanligt med att trava o galoppera fram på "lång" tygel, red som i åttor över bommarna och hon drog inte alls varken i trav eller galopp.

Efter en liten paus hade jag tänkt jobba lite mer med formen över bommarna vilket gick sådär. I början var hon jättefin, men efter varje minut taggar hon till mer och mer så det gick knappt att få stopp så jag gav upp och red för att möta sambon istället som skulle promenera till stallet. 

 

Väl framme vid galoppbacken tar vi oss en liten galopp, på slutet möter vi tim så vi vänder och travar en bit tillbaka. Feelia är fortfarande dunderpigg så jag bestämmer mig för att släppa henne i uppförs backen hemmåt (det är som en dal man rider i, först nerför sen plant och sen uppför. Fortsätter man några meter till så kan man lixom runda backen man precis ridit uppför på en plan slinga så man behöver alltså inte rida tillbaka nerför den utan kan gallopera hela vägen tillbaka nästan direkt)

 

Och herrejävlar vad det gick undan :) Tur hon är så snäll och att hon vet när det är dax att stanna - det är väl enda fördelen med att galoppera ofta på samma ställe. De gånger man väljer att skritta (eller gud förbjude) trava samma sträcka är man dock mindre populär. 

 

Att man kan bli så lyrisk och varm i hjärtat av att umgås med ett djur <3