kämpar på

jaa, eller det är kanske att ta i. Det var ju det där med att bli mer nyttig...
 
Jag försöker hela tiden att tänka på vad jag stoppar i mig, men det är svårt. Svårast är TIDEN. Det går ju såååååååå mycket fortare att käka en pomfritt på bussen hem. Då är man good to go direkt när man kommer hem så att säga. Bara att ge sig iväg till stallet eller sätta sig vid böckerna.
 
Det tar tid och är ofta tråkigt att laga mat. Och alla som känner mig vet ju vid det här laget att ska det lagas mat, ja då måste man oftast ställa sig och diska ingrodda kastruller i en halvtimma först. Dessutom har vi ALDRIG något att tillaga hemma nu mera för vi har slarvat något ENORMT med storhandlingen de senaste månaderna... jag är förbi affären ibland, men det är inte jag som har hand om matkassan. Mina pengar är lixom slut när jag betalt min del. Ofta blir det att jag småhandlar nått efter jag haft träning - o de pengarna ska ju sparas till annat, så ja: 
EN JÄVLIGT OND CIRKEL HELT ENKELT ! !
 
Men jag ORKAR inte vända detta just nu. Eller, jag har faktiskt inte tiden eller kraften att lägga energi på det över huvud taget. det får va som det är o glida ner diverse onyttgiheter. Har en snuskigt stor tenta att skriva om knappt 3 veckor som kräver all fokus, och en månad efter det har jag dubbla tentor att plugga till, OCH föreläsningar varje dag. Sen vill jag sessutom hinna med hästen så många dagar i veckan som det bara går. 
 
Ja, jag går i bitar redan nu. Men sen blir det iallafall lite "vila" utan en massa föreläsningar varje dag. Bara tentaplugg hemma som gäller i sommar, och lite jobb på det. 
 
 
ah, jag har iallafall lyckats bygga upp en jävla ångest runt allt skräp jag proppar i mig, så en liiiiiiiten bit i "rätt riktning" har jag väl tatt mig iallafall. Förut reflekterade jag ju inte ens äver mitt äckliga svullande. 
 
Åt en halv hönökaka till frukost och nu blir det sen lunch - våfflor med grädde o sylt..... 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0