Stort steg för mig ;)

 

Hoppade lite gymnastighoppning igår, och det gisk sååå bra!! Eller ah, det beror kanske lite på hur man ser det, men JAG är nöjd. Och hästen såklart. Jag har börjat lära mig att ta lit i taget och inte tänka på ALLT på en gång. Hästen kan ju, det vet jag, det är JAG som måste hitta kännslan i både sits och ridning.

 

1: Det fanns inte tillstymmelse till pirr i magen eller "kräkreflexer" varken i stallet eller under framridningen. Och när vi väl var igång blev det inga darriga spagettiben heller efter ettpar språng! (låter säkert töntigt, jag vet, men så har det i princip alltid varit. Hoppning har alltid inneburit skräckblandad förtjusning)

Jag kunde behålla koncentration, focus och lugn i framridningen och fick henne att jobba igenom ordentligt TROTS att jag red i hoppsadeln, som jag har tendens att sitta väldigt illa (läs hoppryttaraktigt) i och inte får tillstymmelse till underskänkel i haha, når preciiiis neranför sadelkåpan. Jag har börjat nosa på en bättre position i sadeln och en avsevärt mycket mer följsam och mjuk hand. Givetvis ger det enorma resultat i form och avslappning hos hästen!! Vår kravlösa period följt av lite vintervila och sedan lugn igångsättning av husse (med de låååånga benen och den mjuuuka handen) har gett goda resultat. Nu är hon taggad inför ridpassen igen! 

 

2: Hon lyssnade otroligt bra på mina förhållningar och orkade jobba på riktigt bra över travbommarna på framridningen. Jag fick även igenom halvhalter över travbommarna där hon bar upp mer istället för att sänka ryggen o gra emot. Jag rider numera alltid ganska korta travbommar, max 1.10 imellan. Jag anser att det just nu är bättre att rida lite långsammare i traven, där hon orkar bära upp sig och där jag klarar av att sitta ner och inverka någolunda. Hon bibehåller formen över bommar och bär upp sig iställt för att sänka ryggen och rusa över som det gärna blir över lite längre travbommar. Länga kan jag ju göra när jag hittat en bättre position i traven och kan rida på bättre frammåt och hon blivit stark nog att bära upp sig över dom.

Behöll bommarna lika korta i hoppövningen för att få henne och skjuta ifrån ordentligen i skutten. 

 

 

Mindre bra var b.la vägen efter och att hon landade i fel galopp 90% av sprången. Men DET var inte övningen idag för mig. Jag jobbade på sits, följsamhet och tempo. Som sagt, jag har intalat mig själv att allt inte måste vara perfekt jämt. Hästen dör inte av att "hoppa" ett pass med 90% högergalopp i. Det stärker såklart inte heller hennes svaga högra bakben, men det jobbar vi ju på "jämt" annars. Mitt främsta mål med hoppningen just nu är att det ka kännas bra och att hon ska lyssna på bromsen. 

 

Och vet ni?? Haha, på slutet när hon började tagga till lite var det sååå nära att hon gjorde en liten brall!! Det hör INTE till vardagen kan jag säga, lilla pluttan. Jag kännde hur hon lixom kröp ihop och skar svängen på volten samtidigt som hon gasade på utahelvete. Fega matte la såklart i handbromsen direkt och morrade lite på henne, och snäll som hon är så återgick hon till att jobba på  som vanligt <3 Den perfekta tanthästen helt enkelt!! 

Ibland önskar jag att jag var lite tuffare så jag vågade tillåta ett skutt lite då och då. Å andra sidan är jag sjukt nöjd över att hon håller sig på mattan, så man vågar släppa på och maxa tempot på vallen om somrarna.

Min käre sambos kloka råd i denna frågan lyder: "Kan hästen bralla har du inte ridit tillräckligt fort". Och det stämmer ju faktiskt ;)