Jaa... det kanske inte alltid är så dåligt att börja som ridskoleunge trots allt. Ridmässigt så kommer man antagligen aldrig bli någon stjärna, men det behövs alltid ansvarsfulla, noggranna och kunniga människor "på marken" också!

 

Jag har egentligen aldrig fått den ridtid som behövs för att bli bra på att rida, det blir lixom inte så när man börjar "så sent" som vid 7 års ålder och då rider en timme i veckan i 5 års tid innan detta utökades till 2-3 timmar i veckan. Vilket fortfarande är aldeless för lite!  Det är tyvärr många hundratals (antagligen tusentals) timmar i sadeln som jag gått miste om!

Men det måste finnas människor med båda förutsättningarna: det måste finnas människor som älskar stallpyssel, precis som det måste finnas människor som får möjligheten att rida 5-10 hästar om dagen. Det behövs kunnigt folk med stor gedigenhet och ett brinnande intresse för det de gör på båda sidorna av sporten!!

 

När vi var små red vi på en ganska liten ridskola, det kan ha vart 100-150 elever i veckan som mest. Tror de hade plats för 16 hästar: 12 boxar och 4 spiltor. Ibland fanns det dessutom provosoriska boxar uppbyggda då det fanns mycket oanvända ytor i stallarna. 

 

När vi blev så stora att vi började åka till stallet efter skolan så tjatade vi alltid på ägaren om diverse arbetsuppgifter. Haha, jag minns hur vi knackade på kontoret för att fråga vad vi skulle göra nu när vi var klar med ett uppdrag. Hon vehövde då aldrig be oss om något, det var alltid vi som bad henne om grejer att göra. Vi packade höpåsar (detta var före Ikeapåsens tid (iallafall hemma i degerfors) så det packades i säckar av allehanda slag) sopade stallgångar, krattade fyrkantsspår, diskade vattenhinkar, mockade boxar, putsade sadlar och träns mm mm. Vi älskade att jobba i stallet. Eller det gjorde jag iallafall!! Det fanns inget bättre än att få göra så rent och fint som det bara gick hos hästarna. När man sedan fick sig en sköthäst blev det ännu roligare att få åka dit och göra fint.

 

När denna anläggning lade ner (kommunen kunde INTE hjälpa oss med ett större ridhus UTAN 6 stora reglar med fyrkantiga stenklumpar nertill, för det fanns minsann inga pengar.... att bygga en inomhusfotbollshall gick däremot bättre) startade en mycket liten ridskola hemma på byn. 8 hästar fanns det plats för. Det fanns en ridbana men ingen belysning så på den mörkaste tiden hade vi hästarna på foder istället. Här övergick all denna ordning och reda som tidigare infunnit sig av sig självt som något självklart. Där gick det minsnn INTE att komma undan med fusk!! Vattenhinken och krubban skulle diskas varje dag tillexempel. Det gick inte heller att komma undan med att "glömma" sopa efter sig, drälla hö på stallplanen utan att kratta upp eller lämna piss i boxen. Nä, det var "hårda" regler som gällde där och tack och lov för det!! Det har gett en bra grund med rätt värderingr och rätt rutiner i ryggraden. Bara för att det är ett stall betyder det inte att det ska se ut som en svinstia!! 

Jag minns att Malin o jag ofta brukade skynda oss att mocka alla boxarna i stallet medan ägaren hade ridlektioner på helgförmiddagarna, för vi ville överraska henne med ett rent och fint stall när hon kom ner från ridbanan efter dagens lektioner.  

 

De motton som gällde på anläggningen var att "vattnet i hinken ska vara så rent att du kan dricka av det utan att tveka, krubban ska vara så ren att du ska kunna äta ur den, och bädden ska vara så ren att du ska kunna lägga dig där och sova en natt". Är inte detta uppfyllt har du inte varit tillräckligt nogrann!! Så sanna ord, varför skulle hästarna äta ur en skitig krubba när vi aldrig skulle äta på en odiskad tallrik?? Eftermiddans höt skulle alltid läggas in lite uppfluffat och med morötter/äpplen överst så det såg extra gott ut. 

Och eftersom det inte var våra hästar var det bara att "lyda". Jag hade ju redan som yngre skapat dessa värderingar på egen hand, men jag tror en del av de andra tjejerna ver lite mer motsträviga. De försökte slarva lite med mockningen ibland osv. Givetvis kom de aldrig undan med det ;) 

 

När jag sedan började arbeta på ridskola blev jag snabbt varse om den "servicemindedhet" som krävs på en ridskola. Stallplanen ska vara krattad när det kommer kunder på eftermiddagarna t.ex. Det blir ju en hel del skillnader gentemot en privat anläggning. 

 

Jag saknar faktiskt mitt "drömjob" som hästskötare... Att varje morgon få vakna och ha 26 hästar (nåja,ponnys iallafall) att ta hand om och "dutta" med är saknat! Att först fodra alla med en tuss inne och säga god morgon, sedan köra ut hö i hagarna, släppa ut och fylla vatten för att därefter kunna påbörja varje dags höjdpunkt: mockningen ;)

Jag såg varje dag som en "utmaning". Att kunna göra så rent som möjligt, på så kort tid som möjligt och samtidigt spara så mycket strö som möjligt var och är kul!! Att sedan väga upp hö och lägga in, fluffigt och fint. Fylla på vatten är mindre kul men ett nödvändigt ont ;) 

 

Tänk när man har sin egern gård att gå o "dutta" på!!