Hjärtat i halsgropen

När jag kom till stallet förut tyckte jag feelia stog lite konstigt i boxen. stog o pratade på stallgången en stund o tänkte lite på att hon stundtals stog o sluttade väldigt med korset. 
 
Ställer ut henne på gången och ser att magen ser väldigt uppdragen ut på vänster sida. Revbenskanten syntes/stack ut till och med och det vill inte säga lite på Feelia. På andra sidan putade magen ut istället. Lyssnade och det rumlade på lagom där inne. Tog ut henne o gick lite, det gick väääldigt långsamt och hon ville inte alls trampa på. Dessutom såg hon väldigt olycklig ut, och drog knappt till gräset. men hon mumsade glatt på när hon fick beta lite. Hon ville inte riktigt stå på vänster bakben. Travade henne några steg och hon såg lixom halt ut på vänster bak. Väldigt ovillig. 
 
Gick in i rudhuset o promenerade. Hon kändes väldigt olycklig och ville stanna till hela tiden, efter något varv kom en fin bajs helt utan problem, hon behövde inte klämma på extra eller så, men man såg på henne att det gjorde ont för hon stönade till lite extra efteråt och började darra i vänsterflanken, som fortfarande var uppdragen. Vi fortsatte att promenera på i sakta mak och hon fick ett fleecetäcke på sig. SÅ efter några varv kom huvudet upp lite och hon längde lite på steget. Efter ytterligare några varv klev hon på som vanligt och skulle lukta i marken, leta godis i fickorna och försöka rulla sig i den "dammiga" delen av ridhuset (det om nått var ett tecken på att något inte var som det skulle i början, för det försöker hon ALLTID göra det första hon gör, med eller utan utrustning, det ska alltid prövas om hon får lov att skita ner sig).
Gick en liten stund till och hon blev pigg och glad, bajade en gång till, lika lätt denna gången, men utan symptom på smärta eller obehag. Och bollarna var lika fina denna last.
När vi lyfte på täcket hade magen kommit ner på vänstersidan igen och hon var inte öm där över längre. SKÖNT!!
 
Hon fick gå in i stallet en stund medan vi mockade och hon var pigg och glad på gången igen. Sen gick vi en liten sväng ute och nu var hon det vanliga gräsmonstret ingen. Det börade regna så vi travade en bit på hemvägen och hon travade på med långa fina steg i ett glatt tempo med huvudet högt och spetsade öron.  
 
Vår slutsats (eller vad vi hoppas på iallafall) är att hon helt enkelt stått och spännt sig i hagen och blivit kall. Det har regnat och blåst en hel del här idag och hon står i ruta fram till de ska ut på gräs imorgon eftersom hon bara trampar av sig skorna i vinterhagen. Så hon har nog inte rört så mycket på sig och har inte haft nått att pilla med mellan fodringarna. 
 
Detta baserar vi främst på att
# Det släppte så snabbt
# Hon bajsade utan problem 2 gånger (en under smärtn och en efter), fina bollar med normal färg, lukt och konsistens. Även om det gjorde ont första bajjen så behövde hon inte klämma på extra eller så. 
Hon har dessutom haft aptit hela tiden.
# Det har regnat och blåst en del här idag. Det kan ju vara annat än musklerna hon blivit kall om också, njurarna tillexempel, eller äggstockarna. Eller helt enkelt någon glattmuskulatur, de har ju en tendens till att bli väldigt onda om de blir onda  så att säga. Vet inte riktigt vart äggstockarna ligger på häst dock, men jag gissar på att de också ligger ganska nära ryggen. 
 
Jag hoppas iallafall innerligt att det inte var en kolikkänning. Hon har aldrig haft det förut, men man ska ju aldrig säga aldrig heller... Tror knappast på någon korsförlamning heller, men man vet ju aldrig en väldigt lindrig sådan kanske eftersom hon antagligen stått o spännt sig. Men då blir det ju ioförsig ingen korsförlmning i den meningen, utan snarare muskelspännigar/låsningar.
 
Hon var pigg och glad i stallet igen iallafall, lite "snurrig" sådär som Feelia kan va, för några av hästarna ska sova ute inatt, men inte sådär stressad som hon kan va.
 
Tänkte åka iväg en sväng till och kolla till henne så jag kan fortsätta tentaplugga sen, och förhoppningsvis sova en skvätt. 
 
Hon får stå med fleecetäket på inatt så hon inte står och spänner sig igen. Lilla skruttan - sova nyklippt i -5 är inga som helst problem men ett sommarregn o +15 var tydligen inte lika mysigt. Där ser man åter igen att kyla inte är någon fara, väta är värre. 
 
Min lilla lilla plupp, hon kan verkligen se olycklig ut när något är fel. Man lixom kände det genom grimskaftet till och med. Framförallt när det började släppa, inte bara att hon klev på bättre utan att det strålade mer Feeliaglädje genom grimskaftet lixom. Min BÄSTA BÄSTA VARELSE <3 alltid glad! 
 
Eftersom jag inte har haft tid o beta henne idag plockade jag en påse gräs åt henne istället så hon ska hålla igång magen med gräs även nu när hon stått i rutan i 2 dagar, för i morgon ska de gå över på gräshagen!
Lycklig häst som kommer bli tjooooooooock! 
 
 And btw: Skorna sitter på än! Dock är hon ju straffkomenderad till ruta, med ditplastad sko, shoe secure OCH Boots över. Haha, hon börjar likna en dressyrhäst, inatt har hon ju dessutom täcke på sig, vilket har hänt EN gång sedan oktober förra året ;)
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0