Handlade inne i metropolen Degerfors tidigare idag. Jisses vilken pärs! Trång och ologisk affär, gångarna är så små att det knappt går att ta sig fram med kundvagnen (som är en sån där gammal mindre modell). Att mötas med kundvagn är inte att tänka på. De få utrymmen som finns att mötas på är belägrade av "yngre pensionärpar" som utan vidare parkerat sina vagnar mitt i gången för att prata med varandra om vädret. Och ni ska inte tro att man blir framsläppt om man försöker ta sig fram "åt fel håll" för att man inte direkt visste exakt vart alla sakerna fanns. Nänä!

Och i kassan sen, helt vanliga kassor som finns sådär mitt emot varandra, men det var så trångt att bara EN åt gången kunde stå och betala sitt så att säga. Dessutom hade en döv gammal dam parkerat sin rullator MITT i den smalaste passagen.

 

Och själva kassan tog lixom slut i höjd med dörren in till affären. Så där fick jag stå med vagnen mitt i entredörrn o packa i varor i påsarna.

 

Till råga på allt stod det en kärring före mig i kön som tjafsade om några kaffepaket som tydligen skulle vara på extrapris ( eller neeje! "Kafffiiiii" mena jag). Kaffet i fråga visade sig tillslut vara på rabatt om man handlade för över 200 kr. Kärringen i fråga hade bara handlat för 190.

 

Nä, det var en riktig påfrestning på psyket - hur det nu kunde vara det egentligen.

 

Ett plus var väl att man för en gångs skull INTE såg skymten av någon från förr. Lärare, föräldrar, skol"kamrater" osv.

Alltid brukar man se nån olycklig själ från skoltiden lunka omkring bland hyllorna antingen med ett gäng ungar runt benen eller bara allmänt sunkiga i övrigt.

Eller de brats som man vet inte bor på orten längre, utan kanske i Hufvudstaden, som glider runt som om de var kungar. Herre gud, jag hoppas verkligen inte jag framstår så, för de är bra mycket mer tragiska än de som gått och blivit white thrash! Jag gick i alla fall i ett par skitiga kortbyxor o körde min gamla golf som vanligt.