Idag var det ännu mera bajs på schemat ;)

Och så har vi fått lära oss om kräkreflexen, hur den utlöses osv. Lurig mekanism det där, som kan komma från många olika ställen. 

 

Kräkreflexen tillsammans med diarré är kroppens slutliga försvar mot "utomstående" så att säga, men den gör även en hel del annat. Toxiska substanser i magtarmkanalen kan utlösa kräkreflexen direkt genom att skicka signaler via vagusnerven till kräkcentrat, eller indirekt genom att först skapa en inflammation i slemhinnan. Toxiska substanser kan även absorberas i blodet och nå hjärnstammen och självaste kräkcentrat genom area postrema (en del i hjärnan vars kapillärer saknar den speciella blod-hjärnbarriär som skyddar hjärnan från ovälkomna grejer). (Det är därför man kan bli "magsjuk" när man andas in diverse möjelgrejer när man städar gamla höskullar etc - bin there done that)

 

Stimuli från CNS och limbiska systemet kan också orsaka kräkning, tex starka emotionella reaktioner. Hjärnskakning, för högt intrakraniellt tryck, hjärntumör och störningar i balanssystemet kan också orsaka kräkning (no shit??!), precis som hormoner under graviditeten.

 

Kräkning och diarré orsakas dock  vanligen av bakterier eller virus. Uppstår skadan i magsäck/början på tunntarm kommer kräkningar att ske, uppstår skadan i slutet på tunntarmen/tjocktarmen uppstår diarré. Uppstår skadan någolunda "i mitten" får man dras med både och ;) 

 

Kräkning sker alltid i en bestämd ordning: först uppstår "giant contractions"  tunntarmen då tunntarmen pressar innehållet åt fel håll. Detta följs av att nedre magmunen och magsäcken relaxeras genom en vasovagal reflex (signalerna om relaxation går genom vagusnerven både "upp" och "ner"). Sedan relaxeras den övre magmunnen och diafragman (som vanligvis hjälper till att hålla övre magmunnen snängd) inhiberas. Lufvägarna stängs så ingen föda kan komma ner i lungorna. För att få tarminnehållet upp ur magsäcken skapar bukmusklerna ett förjöht tryck runt magsäcken och tarmarna- vilket gör att innehållet pressas ut. Till denna process hör även ökad salivering och svettningar. Saliven anses skölja bort lukt och smak, men buffrar även det suda innehållet så det inte uppstår skador på slemhinna och emalj. Ökad svettning har inget samband alls med själva kräkningen eller kräkcentrat - kanske det är en följd av den obehagliga situatuonen?? 

 

Och så går vi över på bajjen: 

Förstoppning kan tolkas väldigt olika från person till person (det är lika normalt att kacka 3gg/dag som det är att kacka 1 gång var tredje dag). Intervallerna glesnar med åldern och därför upplever många äldre att de är förstoppade efersom de bajjar mer sällan - kan vara ett psykologiskt problem alltså. 

En orsak till förstoppning kan vara att för mycket vatten absorberas upp i tjocktarmen vilket kan bero på för lång tid i tjocktarmen eller uttokning. Att dricka mycket vatten kan hjälpa men det kommer INTE ner mer vatten tilltjocktarmen. "allt" vatten man dricker tasupp i tunntarmen, men om vätskebalansen är nådd då så behöver ju inte kroppen ta till sig extra vätska vid tjocktarmen. För lite tarminnehåll leder till minskad motorik och längre vistelse i tjocktarmen, som leder till ökat upptag av vatten = förstoppning. Det är viktigt att fylla ut magen med saker som vi inte kan byta ner, alltså fibrer. Fibrerna binder mycket vatten och håller avföringens volym uppe så magen har något att jobba med.

Om man håller sig ofta kan en sänkt känslighet i defekationsreflexen uppstå (om man håller sig försvinner ju känslan av att behöva gå på toa, även om den kommer tillbaka efter hand). detta är vanligt på små rumsrena barn som inte vill gå ifrån leken tex för att gå på toa. Helt plötsligt kan de inet känna av när de behöver gå på toa längre och man får träna upp dom från början. Förstoppning kan behandkas (förutom med fibrer och vatten då) motion - det är stötarna vid promenad/löpming som har effekt på tarmsystemet. men får ingen påvisad effekt av cykling/skidåkning. 

 

Diarré kan tex uppstå av för mycket fetter i tjocktarmen. Fetterna bryts ner till små fettsyror (av bakterierna) som retar slemhinnan likt gallsyra eller risinolja - en inflamation i tarmen uppstår och skapar diarré. Störningar i den nervösa kontrollen och stress kan också ge diarré. 

 

Vid diarré stannar inte födan tillräckligt länge i tjocktarmen så kroppen hinner inte ta upp tillräckligt mycket vätska. Diarré kan ibland liknas med en krafig blödning då stora mängder vätska går förlorad. (vid kolera förlorar man ca 1 liter i timmen).