Jaa, sitter här o googlar o googlar och har svårt för att bestämma mig för hur jag ska gå till väga med hästens hovar. Under vintern har det tillkommit viss bärrandsröta (ni som känner mig vet att jag får det att låta som om halva hovväggen måste opereras bort, när det i själva verket rör sig om lite "mjölig"t horn 2-3 millimeter djupt). Men iallafall! Jag har haft "problem" med det tidigare när hon sått i ruta och hela tiden trott att det enbart beror på bakterier/mikroorganismer i backen i just de hagarna. MEN i vinter fick hon en helt ny hage på grusplanen, där det inte stått hästar förut och det inte är fullt med kiss och bajs "i backen". Och ingen lera heller för den delen. visst, dessa mikroorganismer sprider sig väl i gjorden, men jag vågar nog anse att det snarare har med 

minskad näringstillförsel i hoven att göra pga den lilla hagen --> mindre rörelse --> mindre blodcirkulation och slitage.

Jag har tänkt i de banorna förut, men känner mig ganska övertygad att så är fallet nu. Tror de där mikroorganismerna finns mer eller mindre överallt, men att minskad rörelse/cirkulation har en stor bidragande effekt. Det är min teori i allafall, eftersom hon bara har haft det i de perioder hon har varit skadad/stått i en liten hage - oavsett var.

 

Så. åter till ämnet har googlat runt som fan på diverse tips och råd ang detta. Många effektiva metoder brukas där ute i hästsverige. Svårt att välja, men sen kom jag på att vafan: ANVÄND nu den kunskap du besitter! Analysera de olika preparatens innehåll, vad kan de tänkas ha för effekt på olika bakterier, svampar, på hoven osv osv!

 

SÅ: Min första tanke var kopparsulfat. det tar död på det mesta. Koppar är en otäck metall. Men sedan ångrade jag mig. Dessa mikroorganismer är ju i regel anaeroba, dvs de vill inte ha något med syre att göra. Därför kommer jag att välja väteperoxid.

 

Väteperoxid är dessutom enkel att se när man har "behandlat klart" med eftersom det bubblar/"kokar" så länge det finns bakterier att döda. Det som händer är i princip som så att väteperoxiden fräter sönder bakterierna. Inne i bakterierna finns enzymet katalas (som även finns i våra celler). Katalas är egentligen till för att skydda cellerna mot just väteperoxid och bryter ner detta till fria syremolekyler och vatten. När syret frisätts kommer det att bubbla. Restprodukterna är alltså helt ofarliga, även om H2O2 i sig är frätande och kan även frisätta fria syreradikaler som förstör bakteriens proteiner och DNA! Skadan på de kroppsegna cellerna anses vara så liten att det bortses vid normala behandlingar och låga koncentrationer. I starka koncentrationer är H2O2 mycket frätande!! 

 

De flesta bakterierna går alltså sönder, och gör de inte det så dör de ändå av det syre som frisätts (OM de är anaeroba). Skulle de inte dö av detta kommer det dessutom att bildas fria syreradikaler som förstör deras proteiner och DNA. Väteperoxiden hjälper även till att luckra upp små skrymslen och vrår och blir lixom "målsökande" efter bakterier.

Vidare googling har lett till att många verkar ha blivit rekomenderade att pensla på ett tunnt lager lotagen (i 20%lösning) efter att väteperoxiden har verkat. Jag kommer antagligen göra även detta eftersom hon är skodd och jag omöjligt kan skrapa bort mjöligt horn och tvätta rent varje dag. 

 

Lotagen angriper cellväggen på bakerier, svampar, jästceller och protozoa. Det är inte patogenspecifikt utan kan angripa ett brett spektra av mikroorganismer. Dessutom har lotagen en förmåga att skilja på frisk och sjuk vävnad. De celler som är hela stimuleras till att bilda nya slemhinnor eller hud i sår tillexempel. (Lotagen drar dessutom ihop små blodkärl och kan användas för att stoppa små blödningar)