Ibland så!

Ibland kan vi också vara repressentabla! När ingen ser givetvis. Konstigt nog tycker jag att det är lite "pinsamt" att klä upp sig eller hästen. Vet inte varför, för jag uppskattar och inspireras av andra när de gör det. Med motto i allafall.
 
Idag lämnade vi mjukisarna hemma och slängde på både sadel, lindor o ett litet täcke. Dessutom behöver hon klippas igen (big time, för hon blir jättesvettig om hon får jobb på ett hårdare ridpass) men jag har gått o dratt på det i väntan på att hennes hov som blrjat spöka ska bli bra igen.
 
 
 Feelia har bara skrittats sedan i lördags. Hon har ju haft den där dumma, återkommande värmen i ena framhoven nu det sista igen. Det har kommit efter varje ridpass med mer "normal" ansträngning, men inte efter 30 skritt o lite trav etc. Hon fick skorna omlagda i fredags morse, då hon var rejält (med mina mått mätta) varm och sedan lördag har hon varit iskall i hoven igen. Det var inte hennes ordinare hovslagare som skodde henne i fredags, utan en av de andra hästarnas. Hon skor dessutom hästarna på mitt ena jobb. Feelia fick mycket beröm för sina fina hovar och hon berömde även vår ordinarie hovslagares jobb. Hon det beskrev rättare sagt som "ett mycket kompetent utfört arbete", vilket givetvis känns jättebra!
 
 
 
Idag var ho PIGG!!!! Vi började vi med att skritta ut en lite längre runda. Eftersom det varit frost inatt vågade jag trotsa älgflugorna och hon har inte visat på tecken att ha fått på sig nån än iallafall (men klippmaskinen står redo på laddning). 
 
Dryga 3 månaders ridning i ridhuset/"på gårdsplanen" + frostigt + solsken + nästan en veckas aktiv vila gav en liten tickande bomb. Fast på ett bra sätt, det är ju Feelia vi talar om <3
 
Det fnörvlades och hoppades åt minsta lilla och det blev en hel del "piff och puff" under framskrittningen. Fast, denna dressyriga och sportiga inställning kanske hon fick ifrån outfiten, inte vädret vem vet? :P
Det vi skuttade runt mest för idag var de grymt farliga små lövhögarna som låg längs vägen, samt den - enligt Feelia - livsfarliga mannen med en parkerad åkgräsklippare som stod och krattade upp den sista högen i raden... lol!
 
Sen jobbade vi i ridhuset i ca 30 min. Trav "som vanligt" och 4 galoppfattningar. Hon kändes lika varm i alla hovarna efter ridpasset, och jag hoppas detta håller i sig nu!
 
 
Efter snart 5 år tillsammans kan jag ärligt säga att hon aldrig käns läskig att rida på längre! Jag har sen en tid tillbaka aldrig en spyklump i halsen när jag ska rida henne (inte ens vid hoppning. Förra tisdagen "hoppade" vi lite trots att vi var alldeless själva på anläggningen. Inte ens då fick jag klump i magen, det var bara att styra på! Nu hoppade vi bara 60-70cm, men ändå!
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0